Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Till Sulitelma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Sulitelma
650 m, men det är i alla fall inte värre än att man med Furulund som
utgångspunkt kan göra en utflykt upp till den eviga isens rike.
Om man så vill, kommer man sålunda fjället rätt lättvindigt inpå
livet på detta sätt — ehuru utbytet då inte blir det allra största.
Men inte heller i öster är vägen från civilisationen till fjället allt för
lång. Sträckan från Kvikkjokk fram till Peskehaurestugan, belägen
strax S om Sulitelma, kräver inte mer än tvenne dagsmarscher; de
leda genom den ljuvliga Tarradalen och förbi den storslagna sjön
Vaimok under fjället Staikas branter. På vägen kan man här
övernatta i Tarrekaisestugan. Från Vaisaluokta, vid båtleden Suorva—
Vaisaluokta, har man c:a tre dagsmarscher förbi de stora fjällsjöarna
Vastenjaure och Virihaure ned till Sårjåsjaurestugan, belägen y2 mil
N om Sulitelma. På denna vackra led över vidsträckta högfjällshedar
finns dock inga turiststugor och vaden kunna stundom bli rätt
besvärliga. Man återfinner dock längs vägen ett flertal lappläger.
Möjligheterna att komma Sulitelma in på livet äro alltså inte dåliga,
och räknar man även med Furulund, så te de sig glänsande. En tur
från Kvikkjokk till Furulund eller från Vaisaluokta till Kvikkjokk,
båda över Sulitelma, ger en tillfälle att på några få dagar kombinera
en härlig ödemarkstur med ett besök inom det märkligaste isområde,
som rymmes i vårt land. Detta återfinnes nämligen i Sulitelma, och
den omständigheten gör det ännu mera förvånansvärt att fjället fått
sjunka ned i en så obemärkt tillvaro.
Sulitelma är alltså inte bara benämningen på en serie fjälltoppar
av vilka den högsta och största, på norska sidan, når en höjd av 1 914 m
ö. h. och den svenska stortoppen 1 869 m ö. h. I namnet inbegripes
också det stora isområde, det största sammanhängande i hela vårt
land, vilket omsluter dessa toppar. Den eviga isen upptar här 69
kvkm, varav 31 ligga på svenskt område. Men det är inte nära
kvantiteten som imponerar utan också de fantastiska isformationerna och
de väldiga sprickbildningarna i isfallen. Främst gäller detta de båda
största jöklarna Salajekna och Stuorrajekna. Vid sydändan av dessa —
i första hand på Salajekna — kan man också med största behållningen
studera Sulitelmas imponerande isvärld. Här, där jökeln i väldiga isfall
sänker sig ned mot moränmarkerna, där.den genom mäktiga
jökelportar till Lairojokk avlämnar det i sprickor och brunnar uppsamlade
smältvattnet och där isväggarna på sina ställen — som invid Labba
— resa sig 40 m höga och nästan lodräta, får man som knappast i
något annat fjällområde i vårt land känslan av att befinna sig i ett
veritabelt istidslandskap, får en föreställning om hur vårt land tedde
sig under den tid när inlandsisen härskade.
Kombinerar man besöket vid Salajeknas sydände med en tur över
denna jökel förbi Störste-toppen och därifrån vidare västerut mot
Sulitelmas gruvor, får man dessa intryck ytterligare förstärkta. Det
blir en oavbruten jökelvandring på 12 kilometer tvärs över den väldiga
isvidden, en tur som dessutom bjuder på den storartade anblicken av
Störste-toppen, vars sydvägg reser sig 600 m ovan isen, brant och
djärv, ett »sannskyldigt Matterhorn».
22. STF 36.
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
