Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Granlund: Den västerbottniska landskapsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den västerbottniska landskapsbilden
kunde vågornas kraft vara så stor, att till och med blocken
nedspo-lades och berget blottades. Detta skedde på särskilt exponerade
ställen, där hela Bottenhavet kunde vräka på med full kraft.
Därigenom har området nedanför högsta marina gränsen fått en
karakteristisk uppdelning av markytan i horisontella zoner, vilka
uppträda på snart sagt varje höjd i mer eller mindre ren form.
Överst på höjden ligger berget bart med endast några tynande,
ofta vindpinade tallar i skrevorna, s. k. hällmarkstallskog. Längre
ned följer en zon med stora block, vanligen rundade av vågorna,
samt här och där en antydan till klapperstensvallar. Vegetationen
är fortfarande tallskog, vilken dock här är kraftigare och mera
sluten. Markvegetationen består liksom på hällmarken
övervägande av lavar. Ännu längre ned övergå stenarna i sand. Den
är nedsvämmad uppifrån och täcker moränen. Fortfarande
dominerar tallskogen, men den har nu blivit riktigt ståtlig och marken
täckes av ris och mossor. Så komma vi ned på sluttningens lägsta
partier, där den i föregående zon mera sporadiskt uppträdande
granen tar överhanden och ökar mer och mer, ju flackare
terrängen blir. Vi få en yppig skog med marken täckt av
blåbärsris och mossor. Och så allra längst ned i sänkan ligger ett kärr
eller en sjö, kantad av al och björksnår. På sina håll är emellertid
denna zonering bruten, t. ex. där en källa springer fram på
sluttningen och översvämmar marken längre nedåt, vilket ej
sällan kan vara fallet i de urspolade grus- och sandmarkerna.
Här uppträder en granskog, mer frodvuxen än någon
annanstans, och mellan granarna är marken täckt av storvuxna, ståtliga
örter. Även ett annat undantag, som ej är så ovanligt, finna vi
inom de trakter, där stora sandmängder svämmats ut över
sänkorna. Där växer tallskog precis som vanligt är i älvdalarna uppe
vid marina gränsen och däröver.
Odlingen i Västerbotten är av två typer. Först ha vi den i
kustlandet allenarådande uppodlingen av terrängens lägsta partier,
mjälamarkerna och de forna sjöbottnarna. Sjöarna ha där i stor
utsträckning torrlagts. Genom denna odlingstyp får trakten,
särskilt nedåt kusten, där sänkorna äro stora och sammanhänga
till ett nätverk, en viss likhet med Mälarlandskapet. Närmast är
det väl Södermanland en sörlänning tänker på inför ett landskap
som Lövångersbygden (i bild på följande sidor). Det enda, som
skär mot den liknelsen, är den för Norrland karakteristiska
överbelastningen med hus. Inte bara så att smålador ligga strödda
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
