Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Borelius: Från Västerbottens kustbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Borelius
Nu, den nionde och tionde september, är man alltså i färd med
potatisen. Tröskningen är till största delen undangjord i den här
gården. Men hos grannen håller man på med trösken just nu.
Sädesbanden äro uppsatta i storhässjan, en smal och hög
byggnad som leder in till logen. Gavlarna äro öppna, den ena stöder
mot logens ingång, den andra leder ut i det fria. Hässjan har tak
och golv, sidoväggarna bestå av hässjestänger som ligga över
varandra med lämpliga mellanrum, där banden hänga med axen
inåt; dessutom finns en längsgående mittelvägg av samma
konstruktion och till samma ändamål, men den sträcker sig från
kroppåsen endast ner till hässjans halva höjd: under den kan man
åka och gå in på logen. Säden körs hem omedelbart vid skörden
och hängs upp i hässjan. Här får den torka under tak och
spillsäden hamnar på golvet. Metoden är nog inte arbetsbesparande, och
vid större förhållanden vore den väl närmast omöjlig. Den minner
om en tid då säden och vad av säden kom var »Gudslån)), en
dyrbar och knapp vara: livet kunde hänga på att ingenting
förfors.
Trösken pågår som sagt för fullt. En femtonårs pojke klättrar
uppe i hässjan och vräker ned band som forslas vidare in på logen
av två vuxna gårdsdö†trar. Husbonden matar själv tröskverket som
står omedelbart innanför logdörren och drivs med elektricitet.
Två pojkar i skolåldern skyffla undan agnar, och en sjuttonåring
bär bort de fyllda kornsäckarna. Emil Jonssons två söner langa
halmen upp på loftet genom en lucka i taket; en hyvar den
på gaffeln, den andra tar emot där uppe. Grannens folk har förut
hjälpt till hos Jonssons; det är alltså arbetsbyte, en kvarleva av
den gamla goda bykommun i smen — som var något helt annat
än den nytida politiska. Inne på logen är det ganska mörkt;
fönster finns det inga, och genom de båda dörröppningarna
kommer bara ett sparsamt ljus. Det bullrar och dammar fruktansvärt.
Tröskarna äro svarta som morianer och man får skrika för att
göra sig hörd. Hela logen skakar under tröskverkets gång, och
dammet står som en rök ut genom dörren.
Den elfte september reser jag vidare med järnväg ner till Umeå.
Man uppfattar inte mycket av omgivningarna från ett tåg i gång,
inte ens så pass som från en bil — och då är det inte mycket.
Men att älvslätten vidgar sig ner mot staden, det ser jag. Ett
par timmar har jag på mig att titta mig omkring där, sen ska jag
vidare med buss upp mot Burträsk.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
