Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Tjära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»på samma sätt som sker med rötterna, vilka stå flera hundra
år kvar utan förmultnelse». När man nyttjade hela träd, barkade
man dem ofta i förväg för att öka kådan. Så småningom kunde
den gamla skogen börja tryta. Men då fanns alltid ungskogen.
Man räknade med en tunna tjära av c: a 200 trettio år gamla
träd. Myndigheterna förmanade och lagstiftade, men ett
århundrades varningar uträttade mindre än den effektiva efterfrågan
på virket, då den till sist kom.
Efter bränningen kom försäljningen. Bonden förde själv sin tjära
ned till den handlande i staden som, vanligen i fortlöpande
räkning, mottog hans produkter i utbyte mot vad han behövde
tillhandla sig. Där såsom i Norrland ingen stapelstad låg inom
räckhåll, samlade uppstäderna ihop alla de små posterna och förde
dem till exporthamnarna. I södra Västerbotten var det Umeå, som
för Stockholms räkning fyllde denna uppgift.
Den hastiga uppblomstringen av tjärproduktionen under 1600-talets
förra hälft berodde på att Sverige hart när saknade konkurrenter
på den internationella marknaden. Det synes emellertid icke
vara alldeles uteslutet, att behovet mättades väl hastigt. I varje
fall började man klaga över ojämn avsättning och tryckta pris.
För ett merkantilistiskt styrt land, som behärskade utbudet, erbjöd
sig botemedlet nästan av sig självt: det var på detta som på andra
områden att söka ernå planmässigare produktion och prisreglering
— vilket självfallet betydde prisstegring — genom monopol. År
1648 inrättades det Norrländska tjärhandelskompaniet, som fick
taga hand om Finlands och Norrlands produktion. Det efterföljdes
sedan av andra monopolorganisationer, vilka med ett par korta
avbrott fortsatte sin verksamhet ända till utgången av år 1715.
Tjärkompanierna leddes av de inflytelserikaste och kapitalstarkaste
stockholmsköpmännen. Den iver, varmed dessa slogo vakt
om monopolet, synes visa, att företaget trots vissa bakslag i det
hela var lukrativt. Att det också var nyttigt för landet, bestreds av
en förbittrad, ständigt förnyad opposition.
I stort ligga monopolets verkningar alldeles klara:
tillverkningens ökning hölls nere och exportvärdet stegrades. Det har
sagts, att böndernas förtjänster nedtrycktes av kompanierna. Men
de pris som bjödos voro i varje fall tillräckliga för att framlocka
en större produktion än man trodde sig om att avsätta till lönande
pris. Följden blev, att man tillgrep en allt strängare genomförd
ransonering av rätten att leverera. Städer som ansågos ha andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
