Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ossian Olofsson
gingo ned, då vi försökte ro på dem. Så upptäckte vi vid
sextiden ett helt läger på ett stort isfält. David tog isekan och vi tre
andra Kalles vita jolle med tre skredstänger ombord, och så rodde
vi mot sälarna. Vi nådde också fram till isen, men de lågo så
långt in på den — på en slätta omkring 600 meter från kanten —
att vi inte kunde tänka på jakt i det stilla vädret. Här lågo dock
45 sälar synliga, alla vikare. Och några syntes koxa efter jöllen.
Som klarvattnet redan började beläggas med tunna palmblad
av is och det säkert skulle bli mycket nyis till natten, beslöto vi
att ro tillbaks till motorbåtarna och redan på kvällen ta dem över
till sälisen, så att vi på morgonen skulle slippa skrämma sälarna
under gången genom isen. Medan detta blev gjort, gingo alla
sälarna ned utom fyra, som troget lågo kvar. Ankaret fästes på isen.
Sedan stod jag och såg hur länge det skulle dröja, innan sälarna
gingo upp igen. Det gick långsamt. En och annan koxade långt
inne på isslätten. Tre sälar gingo upp men strax åter ned. Efter en
halvtimme voro dock några stycken uppe, vid åttatiden 12 stycken.
Andra syntes långt inne i isen norröver. På ett ställe 9 i en klunga,
på andra ställen enstaka. Ett par stodo på kox utanför båtarna.
Solen gick ned i prakt och glans som ett jättestort, glödande ägg.
Jag antecknade, att jag sett en stenfalk och hört kackel av gäss.
De rasta ibland på drivisen och det händer någon gång, att
säljägarna krypa på dem i tro att det är säl. Stora flockar storlom
hade sträckt mot nordnordost.
Den 8 maj purrades vi vid halv 6-tiden i samma strålande
solsken och en svag men tydlig vind. David, Kalle och jag gåvo
oss av med skredstängerna på isen för att krypa på sälarna.
Isen var mycket skrovlig med flak och bitar hoplimmade av klar
nyis. I knästående ställning togo vi oss fram till en rätt hög
is-karm och fortsatte sedan liggande på skredstängerna över den
här alldeles jämna isslätten allt närmare sälarna. På ett par
hundra meters håll gick en säl ned, men de andra lågo fortfarande
trygga. 26 stycken lågo uppe. På ungefär 125 stegs avstånd
beslöto vi skjuta och valde sälar. Jag skulle öppna salvan och
fick en stor vikare, som låg rätt åt mig, på min lott. Äntligen
var allt klart och skotten gingo. Alla tre sälarna lågo kvar och en,
som ej var påskjuten, stannade också några ögonblick men
försvann, innan någon hann få skott på den. Belåtna med resultatet
skakade vi högtidligt hand. Det var min första säl på is, som nu
äntligen låg där orörlig som en säck.
290,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
