Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sälisen
fort som isen. Den seglade i väg med en förvånande fart och
drev på båtarna.
Den 16 maj tilltog vinden. Vi hade närmat oss ett skrovligt
isfält, där en del sälar syntes ligga spridda bland isblocken. Men
de voro mycket skygga och gingo ned på långt håll. Vi stoppade
därför motorerna, Kalle och jag stannade ombord och David
och Bruno gingo i jöllen för att söka komma åt en säl, som
fortfarande låg uppe. Men jakten misslyckades och de började
återfärden. Det skedde i grevens tid. Dyningen, som växte
alltmer, hade börjat bryta sönder isfältet, och de kunde inte längre
nå fram till jöllen, som nu låg i en röra av issörja och lösa isblock.
Även omkring dem började isen spricka. Det isblock, som de
stodo på, rämnade mitt emellan dem, och den famnstora isbit, som
bar Bruno, bröts ytterligare sönder just då motorbåten nådde inom
räckhåll. Några sekunder till och de hade i bästa fall sluppit
undan med ett kallbad i den gungande röran av isblock och sörja.
Då vinden fortsatte att öka, lämnade vi isen och satte kurs mot
Stor Rebben, som vi beräknade ha i nordväst. Men vi hade drivit
så långt norrut under natten, att vi i stället gingo mot
Nordströmsgrund. Ny kurs alltså och efter några timmars gång i den ganska
gropiga sjön nådde vi Stor Rebben, där vi lastade ur sälblecken
för att dagen därpå fortsätta in till Piteå i hård, vit sjö.
En minnesrik och minnesvärd färd var slut.
17. STF 37.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
