Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
villa. Morgonluften kring Motala är mer framtidsbetonad och
viljemättad än kring Östergötlands övriga småstäder. Jag tänker
då inte på den hela eller halva nakenkulturen på Varamobadens
mjuka sandstrand. Ej heller på att staden lagt sig till med
Sveriges kanske modärnaste missionshus, en estetisk och något
funkisbetonad frestelse för den fula stads- och statskyrkans
anhängare. Jag tänker på de båda Eiffeltornen på stadskullens
krön, där rundradion byggt sin station. Om Mjölby med sina
kvarncisterner representerar brödet i Östergötland, så
representerar Motala med sina radiomaster stratosfären. När man
kommer nedrullande utför den sluttande och vysköna landsvägen
från Vinnerstad och ser Motala stad och vik öppna sig, ser man
först av allt dessa slanka stålkroppar sikta mot skyn. Man följer
dem också från Borensberg över Borens vatten, två stammar av
spetsverk och spetsvirke, höjande sig över skogsåsarna. De ha
symboliserat den utveckling, som förvandlat de gamla gårdarna
Bispmotala och Kungsmotala med laxfisken och skvaltkvarnar
till Platens köping med kanal och verkstäder och Platens köping
till Radiomotala med motorer och kontakter och modärna
trollkarlar, som fånga andarna i sina antenner och rör, på samma sätt
som medeltidens alkemister och andebesvärjare fångade dem i
sina flaskor och retorter.
Ett besök på Radiotjänsts högkulle och station lönar sig redan
för landskapsutsiktens skull. Men ännu mer för framtidsutsiktens.
Redan den yttre aspekten av denna radiostation utstrålar
komprimerad kraft av ändamålsenlighet, sinnrikhet och nytta. Innanför
murarna har lekmannen en känsla av att befinna sig på en plats,
där han har svårt att skilja förnuft och mystik, där fantasien
blivit verklighet och verkligheten fantasi. Där sitter en ensam
trollkarl i ett surr av maskiner, omgiven av knappar, lampor och
avläs-ningsapparater, utsändare och mottagare, och håller en hel rymd
och ett helt land i spänning. Han kallar med handen på luftens
andar och de ropa: Ja, herre. Han vinkar av dem med samma hand
och de tystna och försvinna. Det är modärn andebesvärjelse.
Detta himlastormande Motala har också sitt historiska djup,
fast historien gömt sig i jorden och namnet. Den första delen av
namnet tyder på en plats, där vägar möttes, vattenvägar och
landsvägar. Det var där som slättens ljusa linjer runno in i
tio-milaskogarnas dunkel på färden mot den svenska kartans nästa
ljusområde, Närkesslätten. Och namnets andra hälft vittnar om
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
