Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
budbärare, som fordom livade utsikten från min barndoms
salsfönster. Alnö, Timrå, Duvan, Carlholm — alla dessa båtar lade
till vid de otaliga bryggorna på båda sidor om sundet — och till
kvällsmålet måste ett snällt barn på min tid äta en sked gröt
för varje båt. Åtminstone när ens pappa var sjökapten.
Ångbåtar och sjökaptener, finns det något landskap som haft
så gott om dem som Medelpad? De var kustlandskapets
bourgeoisie. Träpatronerna var deras »adel», de som ägde sågverken.
Ordet »arbetare» innebar för mig länge endast sågverksarbetare,
närmast plankbärare, för vilka jag hyste en skräckslagen
beundran. På en liten axelkudde balanserade dessa arbetets
representanter långa tunga plankor över avgrunder mellan
brädstaplarna och kastade ned sin börda med en liten elegant knyck
just på dess rätta plats. Den nuvarande färjskepparen vid Alvik
delar min beundran: — Det är skickliga gossar! säger han. —
Men nu har vi inte så många sågverk. Bara Hovid, Nyvik,
Karlsvik och Myrnäs på Alnön. Och vid Alvik har vi fanérfabrik.
Men annars har industrin flyttat över till fastlandet — till Skön
och Timrå. Där har koncern sina fabriker....
Förr talade man om Vivstavarv eller Skönviksbolaget — nu
heter det Östrands koncern. Kan ni vara i Medelpad en dag utan
att höra det ordet tio gånger, är ni antagligen döv. »Koncern»
ger arbete, »koncern» tar skatterna till Stockholm, »koncern»
bygger nya fabriker, »koncern» lägger ned gamla sågverk. Det
har kommit en ny gud, som svävar över vattnen vid Alnösundet
och hans andedräkt luktar illa, det är Östrands sulfat, och
gudens namn är »koncern» eller i de bildades uttal »konsörn».
Och stora präktiga bussar ilar som hans budbärare på
landsvägarna, ja, även över vattnet, på den breda färjan, för att
fortsätta på Alnö nya vägar, som byggts med statsunderstöd, därför
att arbetslösheten ständigt ökar, medan industrin flyttar över
sundet. Sexhundra arbetslösa i en socken på sextusen invånare
är mycket i dessa dagar, när det finns hela län som rapporterar
0 procent arbetslösa.
Min rundresa på Alnön börjar vid Strand, strax söder om
färjans landningsplats vid Alvik. Vilken sorglig förvandling! Inga
doftande brädstaplar, ingen sjungande såg, där stockar går
genom klingorna, ingen kaj med sand från fjärran länder — ingenting,
ingenting! Jo — en ensam hög tegelskorsten reser sig som ett
monument över förgängelsen — och runtom växer gräset högt och frodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
