Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Hèrnod: En svensk industriell storbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svensk industriell storbygd
knallar, från hamn till hamn och sålde ett parti plank och bräder
här, ett annat parti där. Och det var inte bara bräder, det var
bräder, sparrar, plank och även tjära. En god bild av denna
tid och dess primitiva förhållanden ger Ludvig Nordströms
historia om ett par svensk-finska skeppare, som sutto och festade
i Marseille, då den ene sade : »Här sitt’ vi och drick’
champagnevin, men hemma går reddarn och rullar tjärtunnorna på kajen.»
Så kommer tullfriheten och den stora rushen efter
fransktyska kriget, den febrila nybyggnadsverksamheten,
järnvägsbyggena, järnbrytningen — hela den stora världsexpansionen
under frihandelsperioden, som till stor del fyller 1800-talets
senare hälft. Det är då de svenska trävarorna erövra
världsmarknaden, och då börjar också Sveriges trävarucentrum att byggas
upp i Sundsvallsbukten. Låt oss kasta en hastig blick på detta
intressanta skådespel.
Ängsågarnas tid.
Vid 1860-talets mitt var Sundsvall en liten stilla, träbyggd
småstad med omväxlande vita och röda en- och tvåvåningshus,
som omgåvos av idylliska trädgårdar, och invånarantalet var
uppe i cirka 5 000 människor. Staden såg ut som småstäder i
allmänhet gjorde på den tiden. Runt Sundsvallsbukten gick
granskogen ner till havet, i en och annan vik låg ett litet rött såghus
med röd fyrkantig tegelstensskorsten och en liten gul brädgård.
Tio år senare hade invånarantalet i Sundsvall stigit med
ytterligare ett par tusen människor, men såghusens antal hade ökat
så mycket mer, och omkring år 1880 funnos här på kuststräckan
mellan Indalsälvens och Ljungans mynningar samt på Alnön 42
ångsågar. Den stora sågverkstiden hade börjat.
Ångsågarnas tillkomst betydde ett svårt slag mot de
vatten-drivna sågarna. Dessas antal i Medelpad uppgick maximalt till
ett sextiotal och de återfunnos även på de platser, där
järnbruksrörelsen haft sin hemvist. Dessutom fanns ett hundratal
husbehovssågar. Bland de större vattensågarna kunna nämnas
Matfors med storhetstiden 1860—1875, Galtström, Sörfors, Uddefors,
Indal och Sillre.
Dessa vattensågar förde emellertid som sagt en alltmer tynande
kamp för sin existens. Mellan aren 1860—1875 hade i medeltal
per år ännu försågats cirka 300 000 stockar. Men omkring 1890
hade verksamheten helt upphört.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
