Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Portaler, torn och triumfbågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flikiga konturer, som ge dem ett uttryck liksom av att öppna sig
strålformigt, måtte de i ursprunglig färgprakt tett sig som
jätteblommor mot kyrkomurens eljest släta vita kalk, som brokiga
crysanthemer vidgande sig under middagssolens värme. De stå
ju nästan alla rakt i söder.
Det måtte varit en sorglös tid med goda skördar, inga krig,
framgångsrik handel, då dessa leende kyrkoingångar byggdes
mellan 1200-talets mitt och 1300-talets. Där fanns visserligen en
dyster paus, genom det inbördes kriget på ön 1288. Men dess
verkningar mildrades vad landsförsamlingarna angår genom
Magnus Ladulås’ visa politik, och det goda lynnet återvände.
Det är egendomligt huru i den konstnärliga framställningen
under denna tid den bibliska historiens tragedier undvikas eller
mildras. Yttersta Domen målas i Vamlingbo, men under formen
av människans lyckliga räddning genom ett vänligt helgon, som
lurar djävlarna. På Gammelgarnportalen — mästerverket av
gotisk gotländsk fabuleringskonst i sten — se vi Kains och Abels i
och för sig sorgliga historia, men berättad som ett spännande
äventyr och när Kain landsförvisas av Herren ser han föga
brottslig ut. Högfärdig och tvärsäker står han i sina komfortabla
långresekläder bredvid en farkost, lik Noaks ark, som förefaller
att vara beställd som extrabåt för den förnäme resenären.
Dessa kyrkor voro i sanning skapade för årets fester, för jul
och påsk och för bröllop. Glädjens blomster tycks ha grott i
jordens mull på Gotland.
Men andra tider kom, pesten kom 1348 och kom igen följande
åren, kriget kom, Valdemar Atterdag kom, hemmen brändes,
människorna lågo slagna av svärd år 1361, säger inskriften
omkring den blödande Kristus i Fide. Lübeck slår gotlänningen
fullständigt ur brädet. Det är ett fattigt land, då 1400-talet öppnas,
dess konst blir tragisk, det hänger sig åt att måla lidandet:
»Passionsmästaren» kalla vi den verkstad som fyllde kyrka efter
kyrka med bilder, där nu svartnat blod berättar om Kristi gisslan
och korsfästelse, om Katarina av Alexandria och andra martyrer.
Men den övervägande delen av Gotlands kyrkokonst stammar
från den goda tiden och är full av dess optimism. Den är väl
byggd av sten och stadigt skuren i ek, den har hållit sig präktigt
in i våra dagar. Det strålande seklet 1250—1350 är det som ännu
härskar. De magnifika portalerna med glittrande kanter och blå
skuggdjup i solskenet, de vita murarna mot den blå skyn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
