Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Fröling: Kring Kungsleden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Fröling
långa sträckor fått bäras som ryggburen börda. I många vändor
och under stor möda liar den blivande fjällboningen så nått sin
bestämmelseort.
Det är givet, att dessa arbeten ha sina risker, och man får
vara glad och tacksam, att inga större olyckor inträffat, att de
många gånger branta och glanskishala transportlederna ej ha
medfört svårare skavanker än några brutna skaklar och
sönder-körda seltyg. Jo, en gång har det inträffat något som var värre, och
det var när Eriksson från Laukuluspa var sysselsatt med
transporterna till prismastugorna vid Singivagge och Sälka och körde
ner häst och kälkar i Ladtjojokk. Kälkarna och lasset kunde man
senare bärga, men den dyrbara hästen gick förlorad. Följande vår
kunde man gå ner i vattnet, sela av hästen och ta vara på selen.
Det måste vara segt, uthålligt, envist och fjällvant folk. som
sköter om transporterna över dessa väldiga, öde fjällvidder. De
måste vara beredda att stanna på den fläck, där dc råka befinna
sig, och att då utan skydd rida ut en snöstorm, om den skulle
braka lös. Fjällborna äro i allmänhet inte särskilt meddelsamma
av sig, men de skulle kunna berätta om många äventyr under
sådana transporter. Så gamle Strömbäck i Laukuluspa. Jag minns
särskilt ett tillfälle, när han frågade mig, om jag var mycket ond
på honom. Då jag satte upp ett förvånat ansikte och frågade varför
jag skulle vara det, kom det fram, att han ej lyckats få en roddbåt,
som han skulle frakta till Teusajaure, till bestämmelseorten. Han
och hans son hade, medan de voro på väg med häst, som drog
båten på en kälke, blivit överraskade av snöstorm och tvingats
att tillbringa en kall, stormig vinternatt under bar himmel i det
ringa skyddet av en sten och utan möjlighet att göra upp eld.
De hade ådragit sig rätt svåra kylskador och voro nödsakade
vända om hemåt, när ovädret var över. Efterföljande sommar
var kanske den av båtarna i Teusajaure, som skulle ha ersatts,
ej i det skick som turistföreningen önskat, men det var ju icke så
lätt för den som klagade därpå, att förstå varpå det hela berodde.
Låt oss, som nyttja dessa och andra anläggningar i det öde
fjället, vara överens om att sända en tacksamhetens tanke till
alla de duktiga fjällbor, som sysslat med dessa anläggningar.
Deras är en väsentlig del av förtjänsten, att vi kunna genomföra
vår fjällfärd under så trygga förhållanden som nu blivit fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
