Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: På kungsvägar genom Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhägnad dunge ute i Bredegårdens åkrar nära
Hornborgasjön. Man vet knappast ens hur den kyrka såg ut, som stod här
ända till 1767, men den påstås ha varit av romansk typ liksom
alla de andra, som fordom i tät ring omgåvo sjön: Sätuna,
Hornborga, Broddetorp, Bolum, Norra Lundby och Norra Ving,
Stenum, Bjärka och Mårby. De flesta av dem äro förstörda liksom
den ljusa sjön, över vars fågelrika vatten deras spröda klockklang
möttes, och Hånger och Mårby ersattes 1767 av Bjurums stora,
1700-talsfina kyrka, dit en del av deras inventarier förts. Där
finner man två ljusstakar, skänkta till Hångers kyrka ännu så
sent som 1756, och fem medeltida gravstenar. Men två kupiga
hällar av samma typ som de, vilka ligga mellan huggna
gavelstenar på Husaby kyrkogård uppe vid Kinnekulle, finnas kvar
på den forna, av odlingen hårt kringskurna kyrkogården. Det
sägs att en ägare till Stora Bjurums gård en gång ville flytta
bort dem, men oxparet orkade bara släpa dem några steg, och
så fingo de ligga. En av dem skall vara kung Inges.
Skuggan är grön och sval, och ljuset spelar över hällar och
stenfragment, som ligga strödda i gräset. Där Hornborgasjön på
medeltiden sände in en blå vik mot kyrkogårdsmuren ligger den
rödbruna åkerjorden i jämna fåror, och där dödsmässan ljöd
över kung Inges grav hör jag bara lövsus och fågelsång och
bullret från Bredegården, där man river sin förfallna ladugård till
förmån för en ny fin uthuslänga. Det är samma procedur som
tillämpades här år 1767, fast det då var fråga om kyrkor. Och
redan i början av 1200-talet, säger traditionen, hade Hångers
kyrka ansetts för ringa att hysa en konungagrav: hällen hade
lyfts bort och kung Inges ben förts ned i en båt, som roddes
bort till munkarnas kyrka i Varnhem. I denna benådade
solskensvrå nedanför Billingens mörka skogar vilar nu Stenkils son
i gott sällskap med helge kung Eriks ättlingar, som gjort
munkkyrkan till sin förnäma lägerstad.
Den genaste vägen mellan Hånger och Varnhem gick den tiden
över vattnet. Nu, sedan Hornborgasjön genom sänkningen
blivit otillgänglig för alla utom fåglarna, måste vi människor runda
dess östra strand för att nå samma mål. Förbi Ingatorp och
Sätuna glider byvägen i mjuka slingor fram mellan gårdar och fält
och skogsdungar i behaglig växling, och där den når stora stråket
Falköping—Varnhem reser sig en bautasten som vägvård och
förpost till det ståtliga gravfält, som kallas Ekornavallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
