Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- G. Lundqvist: En tur på en svensk insjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| G. Lundqvist foto. |
Sedan en slända har
kläckts sitter den
tomma larvhuden ofta
kvar på sitt vasstrå
med varje ben, varje
detalj alltjämt orörd:
endast en smal spricka
mellan vingämnena
vittnar om det
underverket, att en hel,
levande, färgskimrande
slända lyckats krångla
sig ut ur sitt trånga
fodral. — Cirka två
gångers förstoring.
däremot ligga helt under vattnet och äro som hos vattenväxterna i
allmänhet fint uppdelade. Men bland de fina bladgrenarna finnes
ett stort antal kulformiga bildningar. Vid närmare granskning
befinnas de vara blåsor med en öppning på sidan, och denna
öppning täckes mer eller mindre av små inåtriktade hår. De äro
växtens fångstfällor: här fångar blåsörten små vatteninsekter och
kräftdjur, ur vilka den bland annat hämtar sin näring. Blåsörten
tillhör nämligen ett av våra köttätande växtsläkten, Utricularia.
Vattenaloën eller dyborren är en annan av de växter vi se här.
Redan Linné uppgav den vara vår enda palmliknande växt,
men nog ser den mera ut som en aloë. Den har nämligen en tät
rosett, av styva snett uppåtriktade, taggkantade blad, vilka
endast under sommaren nå över vattnet. Blomman har tre vita
kronblad och sticker endast obetydligt över vattnet. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1942/0257.html
