Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Semestercyklister på cykelsemester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
backe och tog rundlig tid på sig vid stationerna, där
malmlastade vagnar stodo och väntade på skjuts upp till Hagfors.
I Hagfors blevo vi inte gamla. Tiderna äro inte sådana att det
ens är värt att tänka på turistbesök i industrianläggningar av
denna typ. Vi vände alltså de många fabriksskorstenarna ryggen
och ägnade oss i stället åt naturbetraktelser nere vid Rådasjön
och kastade en gillande blick på Uddeholms vita herrgård.
Sedan fortsatte vi fram till Klarälven vid Edebäck och vidare
norrut längs älvens högra strand. I Ekshärad började det regna,
och då vi i alla fall skulle äta lunch, sökte vi nödhamn i ett
litet pensionat. Längre kommo vi inte, ty det föll mera regn i
Ekshärad den dagen, än det någonsin hade gjort förut på den
här sidan sekelskiftet. Det såg ut som ett tropiskt regn på film,
där man låter ett dussin brandslangar spruta för fullt på en
fönsterruta. Och det är ju inte något väder för semestercyklister.
Vad skall man sysselsätta sig med på ett litet folktomt pensionat,
när det hällregnar ett helt dygn i sträck? Att äta och dricka kaffe
fördriver ju tiden på ett angenämt sätt, men man kan tyvärr
inte hålla på med det hela dagen. En hel del tid går ju åt till
att titta på klockan för att se efter hur långt det är kvar till
middagen, och mellantiden fylles ut med allehanda
sällskapsspel av den art, att de kunna utföras med enkla hjälpmedel.
Vi undersöka även värdens bokhylla och läsa svensk
kommunallagstiftning, som göres litet mer livfull genom att blandas
upp med valda episoder ur Buffalo Bills händelserika tillvaro.
Middagen åto vi tillsammans med måltidsabonnenterna, som
kommo in en efter en och vredo händerna framför den inlagda
sillen och kastade skygga sidoblickar på våra enkla personer.
Våra försök att öppna en ledig konversation mellan borden
genom att kasta ut frågor om »de lokale forhold» strandade på
enstaviga ja och nej. Vi voro glada när tiden hade framskridit
så långt att man anständigtvis kunde gå och lägga sig.
Men allt har en övergång, och vi fortsatte färden uppför
Klarälvsdalen. Uppför är kanske ett något förhastat uttryck,
ty vägen går fullkomligt jämn uppe på terrassen, omkring 40
meter ovanför älven. På hela sträckan från Edebäck ända upp
till Vingängsjön, över åtta mil, höjer sig älvplanet inte mer än
10 meter. Det är en strålande god väg, en av de bästa
cykelvägar jag någonsin träffat på, med fast, grusfri vägbana. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
