Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Semestercyklister på cykelsemester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muntert skuttande getterna. Flock efter flock vallades ut på
myren och togos om hand av den kulla vars tur det var att
»geta» djuren i dag.
Gärna hade vi dröjt oss kvar på detta underbara ställe, som
så väl gjorde skäl för sitt namn, där det låg som på en bricka
av grönt saftigt gräs högt över den mörka skogen. Men vi
storstadsbor leva efter en annan rytm än den som betingas av
årstidernas sakta skeende växling; vi måste rätta vårt
handlande efter almanacka och klocka, och dessa båda storheter
dekreterade kategoriskt att vi måste fortsätta. Så följdes vi av
vår värdinna genom fäbodvallen fram till vägen, fick en flaska
grädde i packfickan som vi lovade att avlämna nere i
hemgården, och så gick färden vidare.
God var vägen inte, men den var framkomlig, kanske litet
extra tungåkt efter allt regnet. Men vacker var den, där den
gick fram i kanten av Borbergskölen med utsikt mot Sveriges
sydligaste fjäll, Tandövala eller Storvardn, som med sina 774
meter över havet nätt och jämnt når över skogsgränsen. Vi cykla
genom Borbergets fäbodvall och efter en stor bukt mot söder
åka vi över Femtan och upp utmed Görman alldeles under
Storvardn. Den fjällbestigningen ha vi kvar till ett annat år, då
vi ta ränslar på ryggen och gå från fäbod till fäbod i detta
storslagna skogslandskap.
Fram emot kvällen kommo vi rullande i full fart nerför
backarna mot Hedens by, där vi avlämnade gräddflaskan och
fortsatte över älven fram till Limedsforsens station. Och nu är
den svåra stunden inne i min färdeskildring, då jag måste
erkänna att vi åsidosatte vår färdplan och fuskade litet med
cykelåkningen. Vi togo tåget upp till Särna, för vilket vi be
västerdalingarna så mycket om ursäkt, men det flög plötsligt i
oss att vi skulle göra så.
Och nu efteråt måste jag till min skam göra ytterligare en
bekännelse, nämligen att vi inte alls ångrade vårt handlingssätt.
Tvärtom tycktes detta ha dikterats av någon sorts gudomlig
ingivelse, ty det skaffade oss en av resans mest oförglömmeliga
dagar vid Njupeskärs vattenfall uppe i Fulufjäll. Vi vaknade
i Särna i strålande väder med en klar, genomskinlig luft.
Städjans topp lyste nypudrat vit efter nattens frost och allt
var väl upplagt för en färd till en trestjärnig sevärdhet. Med glatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
