Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manne Hofrén: I 1700-talets spår. En reserapsodi från östra Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förmånligaste platserna för industri hade utnyttjats redan
av 1600-talet, då sådana bruk som Överum och Ankarsrum
tillkommo. Det följande seklets propagandaframdrivna bruks- och
fabriksföretagsamhet nödgades söka sig till även mindre
förmånliga kraftkällor, såsom smååarna som rinna ut i
Kalmarsund — även dessa trakter fingo nu sin bruks- och bergverkstid,
sina bruksmiljöer och brukspatroner. Deras uppland ägde goda
kolskogar, rikliga fyndplatser för sjö- och myrmalm, ett duktigt
arbetsfolk. Masugnarna flammade, hamrarna dånade, och
vägarna voro fulla av foror, och av forbönder, som gärna stannade
vid varje gästgivargård.
Till seklets nyanläggningar i Småland hör bl. a. Kosta glasbruk
av 1742, som skulle bli den sällsynt livskraftiga modern för vår
tids storartade småländska glasindustri. Mot århundradets slut
tillkom glasbruket vid Kasimirsborg i Tjust och på 1800-talet
startades den ena hyttan efter den andra, flertalet på ett eller
annat sätt släkt med Kosta.
De gamla röda smedsstugorna, t. ex. vid Storebro och
Forsaström, äro de enda synliga monument, som landskapet har att
ge över 1700-talets arbetsfolk vid industrien, liksom skogarnas
små dagsverkstorp belysa jordbruksarbetarnas levnadsmiljö.
Bruksarbetaren, landbonden och dagsverkstorparen var
bunden till företagaren genom i regel mycket hårda kontrakt, som
till yttersta droppen tog ut arbetsprestationen — läser man ett
genomsnittligt sådant kontrakt från 1700-talet får man, det
måste erkännas, ordet slavkontrakt i tankarna, och det är ett
fult ord — men 1700-talet var ingen idyll. Den snabba
folkökningen möjliggjorde givetvis dessa förhållanden; i en väldig
mängd upptogos nya torp och där föddes ständigt ny arbetskraft
till jordbruket och industrien.
I de småländska skogarna finner man överallt halvförvittrade
spismurar och förvildade fruktträd, som stå som minnen efter
de småtorp och backstugor, från vilka arbetare längs slingrande
skogsstigar vandrat ned till herrgårdar och bruk. Redan på
1600-talet utvecklades detta torpsystem på storgårdarna, men
1700-talet blev dess glanstid — en samtida iakttagare, kronofogden
Craelius som 1774 utgav sin bok om Tunalän, Sevede och
Aspeland, berättar att antalet torp enbart i dessa härader mellan 1726
och 1772 ökades från 422 till 1 327 stycken. Det är alltså tydligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
