Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: En grandseigneur som turist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de landsmän han mest beundrade. Ännu på gamla dar
anförtror han sin dagbok, att han längtar efter Linné, som skall
komma och ordna hans musselsamling. »Jag behöver hans
undervisning», skriver han. »Mitt tröga, åldriga begrepp tarvar eld
och värme.»
Tessin hade länge tänkt sig att redan vid 50 års ålder lämna all
statstjänst för att helt ägna sig åt sina litterära och konstnärliga
intressen. Men han hade säkerligen inte anat, att hans sorti skulle
ske under så dramatiska och för honom själv ödesdigra former.
Han var ruinerad och isolerad, kunde inte inrätta sitt liv utan att
ständigt behöva tänka på ekonomin, kunde inte resa, samla,
representera eller bygga så som han hade velat. Att han inte bröts
ned av motgången och blev enbart mjältsjuk och negativ visar
bäst hans andes spänstighet. Visserligen bodde bitterheten på
bottnen av hans själ. Men han formade ändock sin ålders dagar till
ett harmoniskt helt, till brädden fyllt av nya upplevelser, av kloka
tankar och fruktbart arbete. Han drog sig tillbaka till den vackra
gård, Åkerö, som han visserligen inte längre ägde men som han
fick bebo under sin livstid och som han ständigt sysslade med
att bebygga, försköna och kultivera. Det är mycket av
rousseauansk romantik i den åldrade världsmannens kärlek till ett stilla
lantliv, och även i det fallet är han ett äkta barn av sin tid:
Den sol, som mig har bränt, är fjärran från mig borta,
ett självvalt tidsfördriv gör mina dagar korta.
Jag hör ej vagnar gny, ej hovmäns ståt och bång;
ett vattnets sakta svall, en fåglars ljuva sång
är vad mig söver in och åter mig uppväcker,
mitt välde sig så långt som synen min sig sträcker;
jag delar timmar in: var stund i våld jag har.
Min träl den tid nu är, som nyss min herre var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
