Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Blomqvist: Att turista på skridsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Blomqvist
ost. Solen värmer. Millioner iskristaller reflekterar den och kastar
ultravioletta strålar mot skridskoåkarnas allt brunare hud. Det
är ackurat som i fjällen! Samma vidd, men 90 grader av
horisonten är det jämna, oändliga havet, som längre ut rullar med
ett säreget klingande ljud av is i rörelse. Samma hetta i grytor och
vikar, samma kyliga vind, när man rundar en udde. Det är
många, som jämfört fjällen och skärgården, men aldrig kan
likheten vara större än en solflödande marsdag på Gålö fjärd.
Vid tretiden når vi land, och det är i grevens tid, ty isen har nu
blivit så porös, att vi fått åka långa omvägar för att inte gå igenom.
Längs öarnas nordsidor där skuggan konserverat isen har det
gått bättre, men ute på öppna isen har det mera liknat promenad
än skridskoåkning.
Om vi hade varit ute en månad tidigare på denna färd, så
skulle vi nog inte avbrutit vid Trosa, utan fortsatt med kurs på
Nyköping längs den mest slingrande led man kan leta upp i
Sveriges skärgårdar. Vi har gjort den färden också, och den hör
till det mest spännande man kan vara med om. Det var en gång
i februari, skaplig is, skaplig vind, skapligt väder. Men om
vintern är alla sjömärken översnöade, de vita fyrarna försvinner i
allt det andra vita, och prickarna ligger ofta nedtryckta under
isen. Leden slingrar mellan myriader av små och stora kobbar,
holmar och skär, och när skymningen faller över is och land,
flyter allting ihop till ett grått töcken, där det gäller att åka rätt.
Den gången kom vi till Nyköping klockan åtta, då det var
ner-mörkt och sedan vi haft många små överraskningar, bland
annat då vi vid ett par tillfällen kört rakt iland, istället för att åka
mellan stränderna.
Nu kanske läsaren börjar reagera: Södertälje—Nyköping på
skridsko, det är väl ganska bra ljuget. Visst inte! På skridsko
kan man tillryggalägga verkligt långa sträckor, när isen är god.
Sju, åtta mil då, är inte värre än tre mil på skidor. Den längsta
sträcka vi, som tagit långfärdsåkningen till hobby och nöje,
avverka på en dag är 11-12 mil, d. v. s. ungefär sträckan Västerås—
Stockholm. Men då skall man ha vinden i ryggen.
Men isen då, frågar samma läsare skeptiskt, det är väl mer
sällan den är riktigt bra? Ja, enligt vår »statistik» har man i
Mellansverige, enkannerligen då Stockholm, mera tillfällen till
skridsko än till skidåkning.
Stockholm har också ett alldeles särskilt bra läge, omgivet som
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
