Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta gods han några år senare grundade Sveriges enda
kartusia-nerkloster Mariefred (Pax Marise).
Bland dem som följde herr Sten märktes riddaren Nils Sture.
Dennes gods Ekesjö hovgård ligger nu i ruiner. Hur såg det ut
på Åke Jönssons (Svarte Skånings) Åkerö? På Greger Mattsons
Tyresö? Av Örestens borg, som Hans Åkesson Tott innehade,
finnas blott ringa lämningar. Örebro slott, där Svante Nilsson
var hövitsman, har förändrat gestalt under Vasatiden. Men kunde
vi dröja och rannsaka rester och murfragment, studera
fastebrev, köpehandlingar och jordeböcker kunde väl också livet på
adelsgårdarna och rikets slott liksom i de ännu folkfattiga
köpe-städerna ta gestalt för oss. Här återstår ännu stora uppgifter
för forskningen.
Nu är det tid att vända åter till Vadstena. Högtiden hade sin
gång. På aftonen dagen före den stora festdagen S:t Petri ad
vincula, höll dr Jakob från Uppsala sin märkliga två timmars
predikan om alla Sveriges helgon, till vilkas skara nu också
Sankta Katarina fick räknas. Mässan på den stora dagen var ett
mäktigt skådespel. Den hölls av ärkebiskopen med massor av
assisterande; abbedissan hade låtit hämta en hel vagn full av
mässkläder från Linköping. Där stod nu också nedanför altaret
själve riksföreståndaren, herr Sten, klädd i brun sammet och
hermelin, »son een Guds ængel stodh then ärlige Gudz Herran
liuss och milder». Och när den stora stunden kom, då helgonets
ben uttogos ur graven för att föras i procession runt om kyrkan
och kyrkogården, där folket stod packat överallt, deltogo både
klosterfolk, prelater och världsliga herrar i det högtidliga tåget.
Där funnos också blåsare och lekare i skaran. Herrarna av rikets
råd buro Sankta Birgittas skrin, riksföreståndaren bar Sankta
Katarinas huvud, en heder, som han höviskt sökte avböja,
»sægan-des sigh vara ther til overdigan». Så fördes helgedomarna åter
upp till koret, och mässan fortsattes. Den dagen predikade biskop
Henrik i Linköping.
I fyra dagar räckte sedan högtiden. Ärkebiskopen dröjde
veckan ut, undfägnades av abbedissan »medh hederligom kost
och manga handa rætter, och med vijn och kirsedrank och miödh
och tysköhl». Också många andra bjödos på gästabud, som
bekostades med Sankta Katarinas egna penningar. Vid avfärden
fingo biskoparna dyrbara gåvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
