Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägar, som vinglar uppför de skogiga bergshöjderna och dansar
ned i öppna odlingsbygder på gammal sjöbotten.
Då ser man plötsligt vid en vägkrök eller i en utförsbacke en
liten anspråkslös men genuint gammalsvensk kyrkby träda fram
med sin slutna enhet. På bergsklacken mitt i bygden står den
röda och svarta klockstapeln, kanske smyckad med några
festliga spiror i hörnen eller prydd med en S-formigt svängd takhuv,
mustigt tjärsvart mot stapelkroppens faluröda lockpanel. De
ärg-gröna klockorna ha ringt helgsmål över trakten genom
århundradena, och även om många numera inte lyssnar till deras
kyrkliga budskap, talar dock den dallrande klangen bygdens eget
språk om verk och vila, om liv och död.
Och nedanför stapeln ligger kyrkan själv. Den har tjärat
spåntak, som hänger ned med breda, ibland sirade vindbräden över
vapenhusets gavel, som springer ut i sydvästra hörnet av
templet, medan sakristian gömmer sig i det nordöstra. Själva
byggnadskroppen är gråknottrig av spritputs — med vita blinderingar
under gavelröstena — eller festligt brokig av råa eller släthuggna
stenbumlingar i rött, lavgult eller grått mellan breda murfogar,
och över de gamla murarna darrar den blå skuggan av
kyrkogårdens lönnar, lindar och askar, som marscherar upp i fyrkant
kring de blommande gravarna inom Gudsåkerns gråstensmur
och stigportar. Därinne i templet silar sommarljuset in över
guld-glimmande altarskåp och marmorcrade bänkkvarter, och en
vil-seflugen humla, som lockats in av altarbordets friska blommor,
brummar ilsket i tystnaden.
Men tätt klungade kring detta himmelrikets sockenkontor står
röda mangårdslängor, logar och ladugårdar, och doften från
prostens syrenhäck möts med doften från klockarens gödselstack
tvärs över kyrkogården, och tuppen gal så det ekar mot
sakristi-väggen, och kossorna råmar mot mjölkningsdags i kyrktakets
skugga över markerna. Då är man riktigt hemma i Sverige. Då
lär man sig älska själva den förtroliga intimiteten — fjärran från
all monumentalitet — mellan kyrkan och bygden. Och slår man
sig ned i stillheten inne i kyrkan, börjar målningarna berätta för
en om gångna tiders liv i denna bygd, om dess tro och dess
fruktan, dess andakt och dess skämtan.
Låt oss börja i Tensta kyrka ett par mil norr om Uppsala, ty
där finns den första daterade av dessa 1400-talsmålningar. Kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
