Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Dagar på Tjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, hade nästlat in sig i maskorna. Uppe i luften kröp de in i
skalet, drog maskan med sig och täppte till öppningen med
klorna.
— Ogräsfisk! var Rutgerssons lakoniska beteckning på allt
detta onyttiga djurliv, som bara snärjde ihop garnen för honom.
Med bister min och okänslig näve slet han också då och då en
manet, havets simmande brännässla, ur garnet.
Den riktiga fisken räckte dock till för en nöjd hemfärd. Nu
sparades motorn, seglet hissades, och över fräsande
vågkammar styrde vi hemåt. Vid det laget sattes nog kaffepannan på
spisen därhemma.
Tjörn är förvisso ett land för sig, ett stycke livs levande
Bonde-sverige med blålera i jorden och saltstänk i blodet. Längst i norr
har vi Sundsbys parkidyller på Mjörn, där Margareta Hvitfeldts
ande går igen i en odödlig folktradition, ytterst i söder Rönnängs
kala klippor, där en av våra dagars aderton, Pär Lagerkvist, från
sitt sommarnäste uppe i bergen kan supa in havets hela drama
utifrån Pater Noster-skären, och mitt på ön lyser en
folkbildningens fyrbåk med folkhögskolan på Tyft. Mellan dessa
yderpoler, i någon mån främmande, och runt detta centrum lever
den äkta tjörnbon, till tre fjärdedelar bonde, till en fjärdedel
sjöman. Många händer med ett tatuerat ankare i tumgreppet
håller i plogstyret på Tjörns åkertegar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
