Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Thaning: Den tionde sylpremiefärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett ett träd på sex dagar — och känna den beska doften av
björklöv sticka i näsan. Vi skulle ännu ha ett stycke obanad mark att
gå, där bäckarna inte voro broade med andra broar än de
stenblock naturen behagat placera på ett med hänsyn till vår
balanseringsförmåga tillfredsställande sätt.
Gradvis, nästan tveksamt trädde kulturen oss till mötes. Vi
rastade på den gamla övergivna Enesvallen, en odlingens
utpost, som till följd av tidens rationaliseringskrav och dyrbara
arbetskraft inte längre kunde användas med ekonomiskt utbyte,
ett öde som den delar med de flesta av landskapets fäbodar. Vi
slog in på fäbodstigen, där koskällornas pinglande och
getarjäntornas tremulerande kokningar för länge sedan tystnat.
Nu hördes endast våra banala marschvisor med vilka vi förgäves
försökte skrämma de aggressiva bromsarna på flykten.
Så hade vi till slut bara den breda Enan kvar att forcera och
under ständiga förmaningar till pojkarna om att sitta stilla i
båten roddes den fram och tillbaka tills den sista båtlasten med
en kraftig avspark förpassade den tionde Sylpremiefärden till
hävderna. Innan vi definitivt sade farväl till friluftslivet tillät
dock ledaren att samtliga tog sig ett bad, vilket höll på att bli
orsak till den första allvarliga schismen mellan honom och
pojkarna. Ty det visade sig sedermera att vi kom upp till
Turisthotellet precis 20 minuter för sent för att få vinka farväl till
flick-gruppen. De 20 minuter som vi hade badat bort.
Vi fick trösta oss med att kasta längtansfulla blickar på
Snasahögarna som höjde sig bortom Enafors blommande slåtterängar
och önska oss tillbaka till de härligheter som doldes där
bakom — om inte i år så dock ett annat år och helst varje år.
Så slutade pojkarnas tionde Sylpremiefärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
