Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Collinder: Ett land — många länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Collinder
Hade den gamla damen rätt, eller gick hon för långt? Det kan
ju synas ovisst. Men låt oss titta litet mera på mångfalden inom
vårt eget land. Vi har redan sett att det ligger egendomligt
placerat, så att om en herre eller dam från nordligaste ändan av
landet vill resa till Neapel, så har hon eller han hunnit halvvägs,
när tåget stannar i Trelleborg. Det är onekligen egendomligt,
men inte enastående. Vi har ju också Norge och Ryssland,
Indien, Kina, Japan och framför allt det ytterst avlånga och nästan
på ena kanten liggande Chile.
Om Sveriges läge i alla fall ger oss stora möjligheter till
ombyte, så finns det andra sidor som gör det inte mindre. Låt oss
se på den första kartan i STF:s Atlas över Sverige.
Skandinavien och Finland ligger utbrett i höjdfärger, vad geologerna kalla
den fennoskandiska skölden. Den är kluven i lodled. Norge
längst i väster synes mörkt gråblått ligga nästan helt över
femhundra meters höjd. I öster Finland, nästan hela landet
brunaktigt, mellan hundra och femhundra meters höjd. Danmark
ser vi ligga ljust och öppet under hundra meters höjd (Ejer
Bavnehöj och Himmelsbjerget ser man inte på den kartan).
Sverige har stora delar av de tre andra ländernas natur. I
väster är den norsk, i öster finsk och längst i söder dansk.
Vårt land består, kanske vi kan säga, till största delen av en
lång, smal, ojämn skålla av gammal granit och gnejs, som sluttar
mot östsydöst rätt långsamt och sjunker ifrån tusenmetersnivån
i väster till vattenbrynet i öster på tjugofem mil, det blir en meter
på tvåhundrafemtio; och över skållan går en sänka med sjöar
från Stockholm till Göteborg. Den nordvästra fjärdedelen av
urbergsskållan ligger över femhundra meter i höjd; uppåt är
mycket kalfjäll och i kanten neråt en del långa sjöar.
Nedanför mot öster kommer de stora myrmarkernas region,
låga berg med skog, enstaka sjöar, rinnande floder, ensliga
odlingar, vind och susande grenar. Stenblock och grus men
dålig odlingsjord. Jämtland är det gynnade undantaget med
kalksten och fruktbar märgel; älgen i dess vapen är hemtam
sedan stenåldern, och nyligen har man ju också funnit nya spår
av ett ännu äldre husdjur, mammuten, till stor glädje för alla
Jämtlands fornvänner.
En viktig gräns har kartan inte fått plats för, det är den, där
myrmarken tar slut, när vi hunnit ner till ett par hundra meter
över havet, dit sjön en gång nådde i djupa fjordar och lämnade
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
