Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elly Jannes: Hemma i fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elly Jannes
klädda toppar vi vet döljer sig därbakom. Dalens långsträckta
sjöar ligger smutsgrå under himlens tunga bolster. Ett par
röd-benor hoppar jämrande från sten till sten. Nu börjar till råga på
allt molnen att ramla ner över oss i ett regn som inte är något
regn, bara en allestädes närvarande, allting genomträngande
klibbighet. Det är inte länge sen vi rastade och gjorde upp eld på
rått kråkris med tillhjälp av krypenens vindtor kade rötter, men
kaffe värmer inte länge inombords i gråväder.
Och ändå. Jag är nöjd. Ty jag är hemma.
Jag kände det i morse, när jag vaknade i stugan av att någon
skramlade med ringar i järnspiseln och fick på kaffepannan —
det är fel med gasspisar, de skramlar för lite och inte ryker de in
heller; hur skall då kaffet kunna få rätta smaken? Jag kände det
när jag tumlade ut till mitt morgondopp, när vi skakade filtarna
i kapp ute på backen, när vi samlades vid morgongröten, som
ingen av oss vålar när vi är hemma, när vi diskade och sopade
stugan så att nästa natts gäster skulle trivas — det är sysslor som
för en tillsammans, även om man aldrig sett människan i bädden
ovanför sig tidigare i livet.
Jag var hemma. Och i natt ska jag vara hemma igen. I en ny
liten stuga vid en bäck som jag än inte sett men som jag vet
väntar mig med friskt kaffevatten och ett kvällsdopp så isande att
man inte känner benen man vadar ut på. Kanske är det redan folk
i stugan när vi kommer. Kanske står förstudörren på glänt och
fönsterluckorna är frånslagna. Ved ligger i travar vid spiseln och
eld silar ut genom springorna på golvets tiljor. Vänliga människor
makar försynt sina kastruller åt sidan, så att nykomlingarna ska
få tillfälle att laga mat. Snart hänger våta sockor på tork på
hissställningen i taket, torrmjölken fradgar i tillbringaren och doften
från vacuumärter tar loven av kvalmen från fiskarsmor ning och
surt läder. Kanske har molnen skingrats vid det laget. Kanske
tecknar sig fjällens snöpudrade kammar mot en grönkall
sommarnattshimmel, som kommer min rygg att knottras i
rysningar medan jag diskar ärttallrikarna. Och när jag är klar med
disken ska jag ta mig en stund på förstubron, låta blicken sjunka
till ro i en blånande vagge, medan kvällssolens sneda strålar
spelar på fjällstupens sammet och luften dallrar av
smältvattensmelodier.
Allt detta väntar mig. Om inte i kväll så i morgon kväll eller i
övermorgon.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
