- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1945. STF sextio år /
152

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Om sommaren sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Birgitta Ahlberg

partens gillande och därpå tävlade i att framhäva respektive
hemorters förträffligheter, kulminerande i göteborgskans hänförda
replik: »Och så har vi en så fin hamn, den är den största i
Skandinavien, ja, den största i Sverige.»

Torsdagen ägnades åt Leksand, dit vi reste via Rättvik för att
få åka båt. Siljan var visserligen inte uteslutande nådig mot s/s
Engelbrekt, som full av folk stävade ut över dess oroliga böljor,
men hon kunde ha varit värre. Medan den vackra vita kyrkan
därinne på sin udde förminskades till nästan mikroskopisk
litenhet och slutligen skymdes av Tällbergs udde, sågo vi från
akterdäck de odlingsljusa och skogsmörka stränderna dra förbi i
ett oroligt flackande ljus, som gav de västliga bergen en
obeskrivlig klarblå nyans, varemot Solleröns vita kyrka sken som ett tänt
ljus. Men vad det led skämdes njutningen något av hunger och
kall blåst, och utan saknad lämnade vi »Engelbrekt» vid
Leksands brygga och skaffade oss vindskydd och mat, så att vi snabbt
kommo i form att rätteligen beundra kyrkan, konstgalleriet och
-— naturligtvis — Hemslöjden.

Den som minns Leksands kyrka fylld av folk och psalmsång
måste visserligen beklaga, att sällskapsresans tidtabell inte
medger besök annat än på en vardag, då den ligger ensam och stilla
på sin udde. Men dess resning och enkla ståtlighet imponerar
ändå, och här och var gör man upptäckter, som
högmässobesöken förmenat en. På epitafierna i koret möter man t. ex. Stormor
i Dalom och hennes båda män, de ärevördiga kyrkoherdarna
Terserus och Troilius, och en rad ur den senares minnesskrift
dröjer sedan länge i minnet: »Vem du än är, lär till din nytta
känna de förutgångnas minnesmärken, medan du vandrar det
flyktande livets korta väg.»

I Leksands konstgalleri, inrymt i Ankarcronas vackra vita
tingshus vid kyrkallén, blev det konstnjutning liksom i Mora, och
åter var det porträtten och folklivsbilderna, som väckte det
livligaste intresset. Vi fröjdades åt de karaktärsfulla gubbar och
gummor, som in effigie pryda väggarna därinne, återsågo med
förtjusning Spegel Annas drag på hedersplatsen i en sal, försjönko i
sommarnattstämningen i Ankarcronas »Fordomtima» och
stannade länge framför kopian av Wilhelm Marstrands stora
kyrk-båtstavla på tingssalens ena långvägg. »Man ser ju vartenda
ansikte,» yttrade någon i djup beundran för den minutiösa tekni-

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 22:01:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1945/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free