Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigge Hommerberg: Birka och vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigge H om mer berg
Alltid hade de någon i sällskap. De kunde sjunga antifoniskt eller
responsorialt. Sång och skådespel behagade vikingarna, måhända
en av förklaringarna till att birkaborna omedelbart återföll i sin
gamla lära, när Ansgar och hans följe väl hade lämnat dem.
Ty hedendomen var ännu inte död! Djupt ner sträckte den
sina rötter i den svenska folksjälen. Visserligen hade mången
svensk man och kvinna låtit döpa sig och jordats — därom
vittnar skelettgravarna — på kristet vis i Birka; Gamla Uppsala låg
dock fortfarande kvar obesegrat. Där fanns hednalunden och
där stod det berömda templet. Vi hämtar följande beskrivning
ur det bekanta verk, som Adam av Bremen skrev på 1070-talet:
»Detta folk har ett mycket förnämligt tempel, soin heter
Uppsala. Det ligger ej långt från staden Sigtuna (eller Birka).
I detta tempel, som helt är smyckat med guld, dyrkar folket
beläten av tre gudar, på så vis att den mäktigaste av dessa, Tor,
har sitt säte mitt i salen, på ömse sidor har Odin och Frö plats.
Vad som kännetecknar dem är följande: ’Tor’, säger man,
’härskar i luften, han råder över åska och blixt, vind och regn,
gott väder och gröda. Den andre, Odin, för krig och ger
människan kraft mot sina fiender. Den tredje är Frö, som skänker de
dödliga fred och vällust.’ — Alla dessa sina gudar ha de
tilldelat präster, som frambär folkets offer. Om pest och
hungersnöd hotar, offras åt guden Tor, om krig åt Odin; om bröllop
skall firas åt Frö. Det är också sed, att vart nionde år en för alla
landskap i svearnas rike gemensam högtid firas i Uppsala.
Offret försiggår på följande sätt: Av allt levande, som är
mankön, offras nio stycken, med vilkas blod gudarna enligt seden
blidkas. Men kropparna hänges upp i en lund, som är vid
templet. Ty denna lund är så helig för hedningarna, att varje träd
däri tros ha blivit heligt genom de offrades död och förruttnelse.
Där hänger också hundar och hästar jämte människor.
Emellertid är de sånger, som vid slika offer framföres, mångahanda
och oanständiga, och för den skull är det bäst att tiga med dem.»
Vid restaureringen av Gamla Uppsala kyrka företog professor
Sune Lindqvist grävningar såväl inom som utom helgedomens
murar och kunde då konstatera, att det gamla hednatemplet måste
ha legat här. Med stöd av bland annat Adams av Bremen och
Saxos skrifter har han sedan kunnat lämna denna beskrivning:
»Templet har varit en stolpburen byggnad av ansenliga
dimensioner. Det har haft en 4-kantig grundplan på över 400 kvadrat-
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
