Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Blom: Kampen mot stenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Blom
Hyreshusbebyggelsen spred sig allt längre ut mot stadens
utkanter och råkade ibland i alltför intim kontakt med
villabebyggelsen. För parkfrågan innebar detta en förnyad kamp
mot stenstaden. Redan villastaden fordrar allmänna grönytor,
men detta krav stegras oerhört när det gäller de folkrika hyres^
husen. Parkbehovet ägnades emellertid inte erforderlig
uppmärksamhet. Ehuru tomterna inte sällan blivit trevligt ordnade
med plantering, är de dock för små för att fylla de enskilda
husens behov av lekplatser. Man iakttar alltför ofta hur barnen
förlägger sin lek till gatan, som ju är farligt frestande med sin stora,
plana yta men med hänsyn till olycksrisken alldeles olämplig.
På endast ett fåtal år har på detta sätt villastäderna skiftat
avsevärt i karaktär och utseende. Visst omges bebyggelsen
fortfarande av gröna träd, men de står i regel i starkt lutande terräng,
olämplig både för bebyggelse och lekplatser. Den allra senaste
tidens hyreshusbebyggelse företer en helt ny aspekt i Stockholms
förorter, där den oftast blivit utlagd på bergryggar och sticker
högt upp ur grönskan.
I samband med att man uppmärksammat det starka behovet
av en generalplan för Stockholms framtida bebyggelse såväl i de
ännu fria yttre delarna av Enskede och Brännkyrka som för
det till inkorporering föreslagna Spånga, har man sent omsider
framhållit nödvändigheten av att även skapa erforderliga
parkytor och få dessa inpassade i ett sammanhängande system.
Ju längre från den inre staden bebyggelsen kommer, desto
nödvändigare blir det att de nya samhällena kan leva sitt eget
liv. De äldsta förorterna med sina hyreshus blev så kallade
sovstäder. Folk bodde där bara på natten. Allt arbete liksom
övrig sysselsättning, nyttig eller nöjsam, förlades till inre staden.
För att motverka detta, för att bryta tristessen över
förortssamhällena utbildar man i fortsättningen dessa såsom tämligen
självständiga enheter med en storleksordning motsvarande 5—10 000
invånare. I dessa »drabantstäder» finns skolor centralt belägna
intill förortsbanestationen, alla slags butiker, samlingslokaler,
bibliotek, sporthall, badhus, studierum, fritidshobbylokaler, biograf
m. m. Även en eller annan industri har fått vara med.
Bostadsbebyggelsen varierar i typ. Närmast centrum hyreshus, en bit
därifrån radhus och i periferien villor.
Dessa småstäder skiljas från varandra av parkytor som helt
omger dem och här och där skjuter in i samhället för att lämna
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
