Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Sigurd Wallin: Årstafruns stockholmsresor. Klipp ur en dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd Wallin
talrika avkomlingar av familjerna Ruuth, af Botin, Gyllenstierna,
Löfling etc., är en sådan släktgård som Stockholm numera har
åtskilligt färre att uppvisa än år 1800.
Att söka framställa Märta Helena Reenstierna som någon sorts
turist eller reseentusiast i vår tids mening vore lönlöst. Även för sin
egen tid är hon påfallande ointresserad för långresor, och på det
halva århundrade hennes dagbok omfattar äro hennes längsta
utfärder två Uppsalabesök. När systern skriver från Småland att
syskonen och deras grannar ämna resa nedåt Skåne, är hennes
reflexion: »Gud bevars från sådant Landtstrykeri som de hvart år
hålla!!» Själv arrangerar hon med synbart nöje en eller annan
gång om sommaren små sällskapsturer på en dag till
Drottningholm, Haga eller andra platser, då sällskapet kan fylla liera
kale-scher och schäsar. Man kan till och med taga ett par dagar på sig
och köra så långt som till Svartsjö. Men Årstafruns egentliga reseliv
leves på vägarna in till Stockholm och på stadens stora gatustråk,
och här visar hon sig vara en både företagsam och ihärdig resande
och skulle man summera väglängder och resetider, bleve det
imponerande siffror.
Stockholmsvägarna från Årsta gingo över Skanstull och
Hornstull, men man begagnade ofta, som på bägge juldagarna 1799
Årstavikens is över till Tanto. Om sommaren kunde man också
skicka vagnen runt sjön till Tanto och låta ro sig själv över dit.
Tullen såsom en märkbar realitet vid passerandet av
stadsgränsen kommer ofta fram, som en majkväll 1802, då ryttmästaren och
frun i bredschäs voro på hemväg:
Men vid Tanto öfra bom måste vi i 3/4 timma vänta och eländigt ropa
att slippa igenom, hvilket ändock icke skett, därest ej ödet så fogat, att 6
Personer från Tanto kommit, hvilka på det sätt hjelpte oss, att 2:ne
Herrar gick in och släpade ut tullsnoken, som var full och otidig. Vid
nedre bommen var ej stort bättre och således kommo vi ej hem förrän
klockan 12 om natten.
Pingstdagen 1801 efter ett litet utsökt gästabud hos handelsman
Mazza gick det bättre:
Klockan 12. om natten kommo vi lyckligt och muntra till Tanto,
hvarifrån vi hemfuro hit sjövägen, och Åkersten hemred Hästarne, men
råkade sjelf, att passera natten på Krantzen [Midsommarkransens [-värdshus].-] {+värds-
hus].+}
Hornsgatan är också ett händelserikt stråk och som infartsväg
till staden ofta använt. Fru von Schnell tog till exempel den vägen
den sista februari 1827:
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
