Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loggbok från Sjaunja. Valda delar, sammanställda av kanotfärdens deltagare: Lasse, Nisse, Olle, Gunnar och Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Loggbok från Sjaunja
först färdig och gick omkring med kameran och hindrade oss i våra
bestyr. När alla var färdiga, var Viltoks gårdsplan emellertid fortfarande
belamrad med persedlar, som snart konstaterades tillhöra Gösta.
Olle gjorde iakttagelser:
Gösta är sådan. Han har en naturlig fallenhet för att sprida ut
sina ägodelar över stora ytor och sedan glömma bort dem. Han
ligger till exempel bekvämt utsträckt på marken och får lust att
röka pipa. Tar fram alla ingredienser som behövs ur fickorna,
kratsar ur pipan med en kniv, lägger kniven bredvid sig och
stoppar pipan omsorgsfullt. Lägger tobakspungen till höger om sig
på marken. Hittar inte tändstickorna. Går bort till Gunnar och
lånar en tändsticksask. Sätter sig ner, tänder pipan, lägger
tändsticksasken bredvid sig. Blir intresserad av Nisses vällingkokning
och går bort till honom, pratar en stund. Pipan slocknar och Gösta
lägger den ifrån sig. Går sedan ner till Lasse, som står och målar,
och får lust att tända pipan på nytt, hittar den inte i fickorna, där
han i alla fall säkert vet att den fanns för en stund sedan.
Detta exempel är med avsikt ytterligt förenklat. Det rör sig bara
med fyra enheter — kniv, tobakspung, tändsticksask och pipa. De
återfanns utspridda över en yta på ungefär 300 kvadratmeter. Om
läsaren förmår tänka sig de otaliga persedlar som ingår i en
långfärdsutrustning behandlade efter samma principer, då är det också
lätt att föreställa sig hur Viltoks gårdsplan såg ut, när vi brutit lägret.
Gösta är emellertid förutseende och besitter en hel del
självkännedom. Då det rörde sig om en långfärd som huvudsakligen skulle
gå fram över vatten, hade han kompletterat sin utrustning med en
sjösäck. En vit sjösäck av tjock, stark smärting, med påtryckt
namn och adress, vid och djup så den skulle passat en lättmatros
på världsomsegling under fullriggarnas glansperiod, och låst med
specialkonstruerat hänglås. Jag fick hand om reservnyckeln, och
tillkallades var gång sjösäcken skulle öppnas.
Sjösäcken var praktisk. I den lade Gösta alla saker, som blev
över när ryggsäcken var tillsnörd, och dess innehåll blev,
allteftersom färden fortskred, alltmer färgrikt och fantastiskt.
Kokkärl, draglinor, potatisar, två vänsterskor, en vante, tre raggsockor,
byxor, anorak, ärtsoppa och filmrullar, cigarrettpaket och
makaroner — allt slök sjösäcken med omättlig aptit. Göstas från början
ryggbrytande tunga ryggsäck kunde vid slutet av färden bäras av
en fyra års parvel. Under paddlingen stuvades sjösäcken i Gunnars
kanot som var bärigare än Göstas.
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
