Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven B. F. Jansson: De foro dristigt... Runstenarna berättar om vikingarnas färder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De foro dristigt . . .
Gotland berättar om honom, att han under utresan blev försåtligt
dräpt av valaker: han • s(u)iku blakumen • i • utfaru, honom sveko
valaker i utfärd.
Av gammalt har ju österleden betraktats som uppsvenskarnas väg,
medan Danmark har varit den östnordiska utgångspunkten för
färderna åt väster. Runinskrifterna stöder otvivelaktigt denna
hävdvunna åsikt, men det betyder inte, att västerledsfärder skulle ha
varit påfallande sällsynta. Detta framgår redan därav, att England
så ofta står inristat på våra runstenar, nära nog lika ofta som
Grekland.
En av Yltergärdesstenarna i Orkesta socken, Uppland, bär
följande korthuggna inskrift: Ulv har i England tagit tre gälder. Den
var den första, som Toste gäldade. Sedan gäldade Torkel. Sedan
gäldade Knut.
Vad innebär detta meddelande om Ulvs tre gälder, som har
betalats av Toste, Torkel och Knut, och vilka är dessa tre män? De
är alla kända gestalter i vikingatidens historia, och de korta
uppgifterna hänvisar till betydelsefulla händelser, som omtalas i
andra, samtida källor.
För att få ett grepp på den verklighet, som ligger bakom den
knappa inskriften, måste man ha någon inblick i Englands
historia. Tiden 980—1016 var där en hemsökelsens tid. Då blev landet
utsatt för många vikingaflottors hårdhänta besök. Southampton
plundrades år 980 och under det följande årtiondet vimlar det av
snabba nordiska farkoster i Englands oskyddade vatten. Med
990-talet blir situationen än värre; nordbor samlades nu till stora, väl
organiserade vikingaflottor, som under kraftfulla och hårdföra
ledare hade en fruktansvärd effektivitet. Det torde vara tillräckligt
att nämna sådana befälhavare som Olav Tryggvesson och Sven
Tjugaskägg. För att freda sig för nordmännen tillgrep
engelsmännen den ödesdigra åtgärden att köpa fred genom att erlägga s. k.
danagälder. Dessa var redan från början stora, och större blev de
efter hand. År 1018 utbetalades den sista danagälden, då Knut
den store efter erövringen av England för sina nordiska krigares
räkning tilltvingade sig den väldiga summan av 82 500 pund.
Knappt ett årtionde tidigare hade vikingahövdingen Torkel Höge
också pressat ut en ansenlig gäld. Därmed är två av namnen på
dem, som enligt Yttergärdesstenen hade utbetalat gäld åt Ulv,
identifierade som jomsvikingajarlen Torkel Höge och den danske
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
