Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runlejonet i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runlejönet i Venedig
När planerna för denna årgång av Turistföreningens årsskrift
tog form, framkom en önskan att framlägga fotografier av
runle-jonet i dess venetianska miljö. Inom arkeologiska forskarkretsar
möttes detta med en önskan att imålning och en förnyad
undersökning av inskriften samtidigt skulle verkställas. Genom mindre
anslag från STF och från Riksantikvarieämbetet, vilken senare
institution också i övxügt liksom åtskilliga svenska och italienska
myndigheter med stor välvilja stödde företaget, kunde detta också
genomföras och någon gång i mitten av augusti 1948 avreste
docenten Sven B. F. Jansson och signaturen till Italien.
Undersökningen av inskriptionen på lejonet, vilken pågick
under loppet av fyra dygn, bjöd på åtskilliga poänger, som ej här
närmare kan redovisas. Allvarligt hot om arrest förelåg dock i
början — lejonet stod intill militärt område — liksom också vissa
risker för smärre folkupplopp — man befarade att utlänningarna
kommit för att bortföra lejonet. Allt detta avvärjdes dock och när
efter slutförd undersökning och fotografering den imålade
rödfärgen tvättades bort från den vita marmorn hade stor och kärleksfull
förståelse uppstått mellan Venedigs invånare och männen från
Norden.
Som resultat av undersökningen kunde ett rikligt fotografiskt
material hemföras, dels av den imålade inskriften på lejonetshögra
sida, dels av slingor och runor på vänstra sidan. Det är första gången
runlejonet blivit fotograferat med delar av inskriptionen imålad.
Vad läsningen av texten beträffar, så visade det sig dock vanskligt
att åstadkomma en sammanhängande sådan. Den långt
framskridna vittringen, liksom de många skottskadorna, som hade
uppstått vid striderna om Pireus, försvårade i hög grad detta. Materialet
har ännu ej vetenskapligt bearbetats men det förefaller efter den
hitintills av docent Jansson företagna undersökningen som om den
tolkning Bråte framlagt skulle vara alltför djärv. Stora delar av
inskriften är ju helt eller delvis utplånade. Men lika ofrånkomligt är
att runristningen är av svenskt ursprung; huggningsteknik och
ornamentik säger oss detta, sannolikt också att det är uppländska
vä-ringar i kejsarens tjänst som utfört ristningen till minne av en
stupad kamrat. Redan detta är av väsentlig betydelse, och
Pireuslejo-nets plats som ett fängslande minnesmärke från ett märkligt skede
i vår historia står under alla omständigheter fast.
G. L.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
