Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Måndag i Karlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla Anrick
Man tänkte på allt det där medan man gnodde efter ett ankare
i Johanssons skeppshandel och efter gäddslötar, stjärtvippande,
frestande wobblers, i det gamla korsvirkeshuset vid Stora torget.
Man skall inte gno. Man skall inte stå och ivra och trampa vid en
disk med frälsarkransar, skeppslanternor, rep och ändar, med nät
och friholtar och oljor och fernissa och sjöfarande som
eftertänksamt tar sig en pilsner. Man skall ta i hand och fråga om
spårbredden på banan. Om någonting försports från den bredspåriga
kommittén. Det är juli månad med sommarstiltje över allt landet och en
tidningsman i Klarakvarteren har fått en snilleblixt för dagens
löpsedelsrubrik: »Smalspårigt mellan Blomstermåla och
Kråk-måla». På Stureplan ser rubriken nog både lustig och rörande ut.
Här nere, där en smal kustbana är en hindersam verklighet, ser
fetstilen åsksvart ut.
Skulle man få ett optimistiskt svar på sin fråga om spårvidden
kan det aldrig vara ur vägen att replikera med det blekingska:
— Måtro dä?
Så frågar man om fiskelyckan varit god på sistone, och vilket
svaret än blir, kan det också vara på sin plats att genmäla:
— Måtro dä —
Det kommer bara an på tonfallet.
Måtro det, sa vi i antikboden vid tal om huruvida slaguret slog, och
bestämde oss dessutom för en fyrkantig kopparflaska, som kunde
ha varit med på flottan år 1700 och lättat en sjösjuk kung med en
klunk vatten.
— Jag har en likadan hemma i mitt kök, sa herr Ekelund i
affären. Jag stänger. Kom med hem och titta, så skall jag visa mitt
juleträ och en kudde, som landshövdingskan sytt mig. Jag har
skaffat mig en sån trevlig liten gård. Jag stänger butiken. Och sen
bjuder jag på kaffe och bakelser ute vid Vägga.
I den Lilla Staden har man en gård. Man har inte ett hus eller en
fastighet; man har en gård. I tätstaden ligger gathusen och skyddar
sina gårdstäppor från främmande ögon och i de nya villakvarteren
är det husen som döljer sig bland blommor och träd. Man lever i
fred. Och lever man nöjd?
Vem kan svara.
Men det är väl inte alldeles utan sammanhang som man vid ett
ord, en tanke, plötsligt ser en konkret och påtaglig bild framför sig.
»Nöjd», säger någon — en låg dörr öppnas och man förs när-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
