Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: Stormaktens huvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormaktens huvudstad
avbröts av konungens död, planerna togs upp på nytt och
bearbetades av Tessin d. ä. men blev aldrig realiserade. År 1690 fick
Tessin d. y. ledningen av slottsombyggnaden och brottades med
den svåra uppgiften att ge symmetri och klassisk form åt de
disparata byggnaderna. Två år senare var hans planer färdiga, och
Karl XI kunde notera i sin dagbok, att arbetet började på den norra
längan, mot Strömmen. Den stod färdig, när den stora
slottsbranden utbröt den 7 maj 1697, »den dramatiska händelse, som i så
hög grad blev bestämmande för Slottets och hela Stockholms yttre
gestaltning». Tessin fick nu fria händer — och klassicismen därmed
sitt största och mest dominerande monument i Sverige.
Horison-taliteten hade segrat i Stockholms stadsbild.
Den norra längans yttermurar kunde man rädda, och alltjämt
vilar Slottets fasad mot Strömmen på murar från Birger Jarls tid.
På fantastiskt kort tid utarbetade Tessin planerna till det nya slott,
som säkert långt tidigare lekt honom i hågen. Ruinerna bröts ned,
den kvarstående längan reparerades; året därpå började
grundläggningen för slottet, som Tessin hoppades få färdigt på sex år,
»ehuru människan spår och Gud rår», som han försiktigtvis sade.
Det skulle dröja mer än ett halvsekel!
De många beskrivningar och reseskildringar, som här citerats,
ger uppgifter om stadens utseende och dess byggnadsverk men
föga inblick i det dagliga livet. Främlingarna förvånar sig över
svenskarnas omåttlighet i mat och dryck, över kvinnliga baderskor
och över det bekväma samfärdsmedlet släden. De skildrar lysande
hovceremoniel och överdådiga fester vid kungliga förmälningar,
kröningar och begravningar. En enda liten glimt av hur staden
kunde te sig i vardagslag för en enkel svensk får vi i
akademiapotekaren Johan Lamberts självbiografi. Midsommaraftonen
1692 kom han för första gången till huvudstaden och blickade från
Skanstull ut över staden med de många blänkande spirorna, som
en blågul barnhusgosse pekade ut för honom. När han senare
begav sig ut i staden, blev han — 16 år gammal bara — alldeles
omtumlad av alla de intryck, som strömmade över honom: »Jag
fick då gapa och se på torg och skeppsbroar, på sjön på bägge sidor
om staden, på strida strömmen mellan malmarne åt söder och
norr, på slott och kungshus och — det mig mera rörde — på
bagarbodar, slaktarhus och fiskarhus, oxar, som slås och flås mellan
björnar, som rårna, tofflor och skor, som av hudarna redan äro
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
