Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Bengtsson: »Nu spela skällorna...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»iVii spela skällorna .. .»
Juels och Tordenskjolds gravkapell och beundrade såväl
kyrkorummets luftiga rumsbildning som de två magnifika
linjeskeppsmodeller, som hänger ned från taket som votivskepp, med sina
blanka mässingskanoner liksom färdiga till storamiralssalut för
den Högste.
Vi vandrade längs kajerna till Christiansborg, beundrade
Börsens holländska 1600-talsprakt och dess egendomliga draktorn och
vilade oss sedan i Bibliotekshaven, inramad på tre håll av
1600-talsbyggnader. Här låg Kristians örlogshamn, en märklig
anläggning, omgiven av tyghus och rustkammare. Jag fördjupade mig i
resehandbokens beskrivning, men märkte så småningom av Svens
kommentarer, att han önskade Kristian och hans krigshamn dit
pepparn växer. Det hade tydligen blivit väl mycket Kristian IV för
en normalt intresserad skolyngling, så det blev äntligen en
spårvagn direkt till Zoologisk Have, där vi glammade i sällskap med
pattedyr och slänger.
Att gå i Köpenhamn och bara se på 1600-talsminnen är i och för
sig givande, men det är inte i första hand renässansen som sätter
sin prägel på de äldre stadsdelarna utan barocken, rokokon och
nyklassicismen. Kvarteren kring universitetet, Köpenhamns
quar-tier latin, är en trivsam promenadplats och här tillbragte vi en
stund nästa dag, tittade in i Regensens gård och i ett par av de
andra Kollegierna. Runde Taarn måste vi gå upp i (Sven medgav
att det inte var så pjåkigt) för att kunna jämföra denna Hans van
Stenvinkel d. y:s märkliga snäckgång med dess förebild i Varbergs
fästning, som vi var beslutna att se framdeles.
Men vi ville se Frederiksborgs slott, kvintessensen av Kristian
IV:s renässans, och for med tåg till Hilleröd genom Köpenhamns
oändliga förstäder och Själlands mjukt kuperade slättlandskap. Vi
ångrade att vi inte tagit cyklarna med.
Sven erkände motvilligt, att han var imponerad av
Frederiks-borg, när vi stod vid den spelande Herkulesfontänen (en kopia av
originalet, som svenskarna tog med sig och ställde upp i
Drottningholms park) och såg upp mot rikedomen av tornspiror,
gavel-voluter och skulpturer. Här är idyllen borta, här är prakten
konungslig. Perspektivet in över bron mot huvudlängan ändrades och
blev mäktigare, när vi gick fram den via triumphalis, som Kristian
säkert avsett med broportalerna. Inne i slottet såg vi den långa
kavalkaden av målningar, skildrande dansk historia och särskilt
tittade vi förstås på de »skilderijer», där händelserna utspelas på
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
