Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅNSKENSSVÄRMERI.
149
torde dock knapt någon hafva skjutit i höjden med sådan
fart som fotografien, om hvars värde för konsten man väl må
tvista, men hvars betydelse för vetenskapen är obestridlig.
Också fins det snart knapt mer något fält inom
naturforskningens område, der man icke kallar ljustrycket till hjelp vid
sina undersökningar, och huru skulle man då kunna
undandraga de regioner detsamma, från hvilka sjelfva den tecknande
ljusstrålen sändes oss?
Äfven om användbarheten i detta afseende är begränsad
till blott vissa bestämda föremål, så skall dock fotografiens
tillämpning inom dessa gränser utan tvifvel gifva oss
mångfaldiga nya uppslag.
Frågan, huruvida de solstrålar, som månen återkastar till
jorden, redan förlorat sin värmande kraft och sina öfriga
egenskaper, var redan i forntiden föremål för behandling.
Macro-bius (omkring 420 e. K.) påstår, att solljuset vid sin
återkast-ning från rnånytan förlorar sitt värme, medan å andra sidan
redan Plutarkos (född år 50 e. K.) uttalade en motsatt mening.
»Solen utför hjertats funktioner och utsänder åt alla håll värme
och ljus liksom hjertat blod och lif; jord och haf förhålla sig
i verldsorganismen som magen och blåsan hos djuret. Månen,
som har sin plats mellan solen och jorden, liksom lefvern eller
någon annan af de ädlare inelfvorna mellan hjertat och magen,
sänder värme dels ofvanifrån och dels, medelst dunster,
nedifrån till oss.»
Dock tillskrifves ej heller här detta värme någon som
helst verkan. »Men hans tröghet» - heter det på sist anförda
ställe - »som yttrar sig i hans förlamade lopp och i hans
overksamma och ljudlösa (!) värme, vid hvilket såsom lon säger,
den svarta drufvan ej kommer till mognad - huru skola vi
förklara den, om icke af hans svaghet och föränderlighet, om
eljes en evig och olympisk kraft är underkastad någon
förändring.»
Man lät det bero vid dessa åskådningar ända till början
af det adertonde århundradet; först 1705 anstälde, såsom nämndt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
