- Project Runeberg -  Stjernor och menniskor /
159

(1887) [MARC] Author: Rudolf Falb Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MÅNSKENSSVÄRMERI. 159

att den kraft, som skapade dern, blott var lokal och ej stod i
något sammanhang med beskaffenheten af planetens inre.

Genom det nära förhållandet mellan markens
reflexions-förmåga och kraterbildningen samt den oerhörda utsträckningen
af enskilda strålsystem varder nämligen logiskt bevisadt, att
markens kemiska förändring ej blott till tiden utan äfven
mestadels, om ock ej alltid, till sin verkan medförde uppkomsten
af kratrar, och att den ursprungliga karaktären hos
eruptionerna ej kan tillskrifvas någon lokal utan en hos himlakropparne
öfverallt inneboende, med deras första utvecklingsstadium
sammanhängande kraft.

Den skarpaste typen för alla dylika bildningar lemnar oss
den store ringkratern Tycho, mot hvilken de mest i ögonen
fallande strålarne på det södra halfklotet konvergera. Å det
förenämnda fotogrammet är likväl föreningen af dessa strålar
ej längre synlig, af det skäl, att Tycho här ligger tätt intill
ljusgränsen, der strålarne öfver hufvud försvinna. Deremot
framstår Tychos och andra kratrars karakter såsom.strålspridare
i hela sin skärpa på de öfriga fotogrammen, der faserna hafva
fortskridit närmare intill fullmånen.

Af dessa antydningar inser man, hvilken vigt man måste
tillmäta månfotografierna med hänsyn till utforskningen af
den första ytbildningen hos alla himlakroppar. Ty att de
daningar, som möta oss på månytan, hafva blott till minsta delen
en senare, genom vattenmassor åstadkommen kontinuerlig
förändring att tacka för sin form, torde väl aldrig komma att
bestridas af någon selenolog. Spår af erosioner skall rö an
likaledes påträffa deribland, dock äro sådane svåra att skilja från
de genom afkylning uppkomna riranorna och klyftorna.

Utom Rutherfurd har äfven Warren de la IRite i London
inlagt stora förtjenster örn fotografering af himmelska föremål;
redan på den sista Londonutställningen väckte hans 59 bilder
stort uppseende; isynnerhet var det de stereoskopiska
afbildnin-garne af månen med en diameter af 20 centimeter, som togo
allmänhetens intresse i anspråk. I sjelfva verket gör det ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernor/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free