Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vandrande juden. Ahasverusgestalten i svensk diktning. Av D. H-m. - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORGATAN 54 TELEF. 1499
REKOMMENDERAS
Mariannelunds Praktiska Skola.
––––-Grundad 1904––––-
I Realskolan förberedes till realskoleex. m. stor tidsvinst.
Flitiga o. begåvade kunna genomgå denna avd. på 3 term.
I Gymnasiet förb. på kort. tid till studentex. å såväl
real-som latinlinj. 4 termin.(=2 år) fr. realskoleex. eller motsv.
kunskap. Endast 3x/2 år från folkskola.
I Handelsinstitutet utbild. personal för olika
affärsverksamhet. Effektiv underv. Övningskont. Års- o. terminskurs.
I Husmoders- o. Slöjdskolan meddel, praktisk o.
omsorgsfull underv, i enkl. o. finare matl., handarbet, o.
konstvävnad m. m.
Sommarkurser i språk o. matern. xfo—15/8.
Synnerligt låga kostn. Prosp. sändes omg. fr. rektor Gottfr.
Gustafsson, Mariannelund.
Ahasverus längtar efter den dagen, ty då
vinner han befrielse. Han besöker Prometeus i
klippskrevan, och där hålles samtalet.
Den evige juden är materialisten, som i
motsats mot idealisten Prometeus troget dyrkar tidens
gud. Att äga makten är för honom detsamma
som att äga rätten. Den starkare har alltid rätt.
Prometeus tal om medlidande med svaga och
om ideal, för vilka man kan lida och kämpa,
vinner ingen genklang hos Ahasverus. Under hela
sin långa vandring har han inte sett något av
av detta. "Väl förs en strid, men ej mot maktens
gud, han dyrkas överallt, var än jag vandre, nej,
fejden gäller: värna egen hud, kan du ej taga
huden av de andre".
Ahasverus egen stora olycka beror just på att
han tog miste och satte sig upp mot makten.
Guds son hade ju på lek tagit tjänaredräkten, —
"och när jag så förgrep mig på en vek, förgrep
jag mig, olycklige, på makten".
Ahasverus är också den store pessimisten.
Han väntar sitt och världens slut med förtvivlans
tålamod. Vi se i honom den förkroppsligade
tröstlösheten, vars lidande inte har något mål.
I hans inre talar çndast själviskhetens röst.
Sitt straff bär han undergivet
men ångerlöst, då han anser
det vara godtyckligt pålagt av
ödet. Prometeus, som lider
frivilligt och för ett visst
ändamål, är för honom en
underlig och hemsk gåta.
Ahasverus tänker endast på det, som
är, Prometeus strider för det, som
borde vara.
När Rydberg senare låter
Ahasverus vara författare till Den
nya Grottesången, är den gamle
vandraren åtskillit förändrad.
Han börjar då förete vissa
likheter med Prometeus. Trots allt
vad han bevittnat under en två-
Fröléen & C:o
BOKFÖRLÄGGARE
Avdelningskontoret i Linköping
Sit Lavsgatan 20
TELEFON 45
Skönlitterära, his*
toriska och popu*
lar ve tenskapliga verk
på synnerligen bekvä?
ma avbetalningsvillkor.
Gör oss ett besök. Intet köptvång.
tusenårig vandring, är han inte mera härdad
av lidandet i världen, än att han uppröres av
eländet han nu ser. Väl får han stundom en
känsla av skadeglädje över att livet tycks ha
gestaltat sig i enlighet med hans uppfattning, men
innerst önskar han en annan utveckling. Nu
ser han med sorg ungdomens tanklöshet, brist
på pietet, livsleda och låga sinnelag. Man anar
hos den gamle en snart inbrytande förlossning
och försoning.
Per Hallströms vandrande jude i dramat
Ahasverus är i väsentliga drag släkt med den av
Rydberg skildrade. Hans innersta har frusit till is,
och alla livskällor ha sinat. Hävdandet av det
egna jaget gör hela livet till ett sorgespel. Fastän
drabbad av ödets hårda slag tinar inte den gamle
vandraren upp. Hans liv är ödsligt tomt, och
hans framtid är att drivas och klämmas mellan
egoistiska makter.
Även Levertins "Ahasverus" har lärt känna
människornas ondska och hårdhet. Vackert tal
om människokärlek och frid på jorden har han
länge sedan tröttnat att höra på, då det ju ända
visat sig vara tomma ord. Levertin gör dock
Ahasverus mera till representant för hemlösheten.
Han är utstött och främmande för
världen. Ångesten låter honom
ej stanna. Han måste ständigt
fortsätta sin vilsna vandring, ty
världen har stängt dörrarna för
sin irrande son.
Levertin var själv jude, och
det är bikten om sin egen
andliga hemlöshet, han lägger i
den rolöse vandrarens mun.
"Jag juden är, som ej har
fosterland och ej har hem,
förhatad allestädes".
Ahasverus har samtidigt fått
bliva en symbol av hela
judafolket och dess sorgliga öde.
Det är hos den till torpare för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
