- Project Runeberg -  Stockholms Courier / Courieren från Stockholm N:o 72-101 1822 /
522

(1820-1822)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32Sk:

ideo min sknid, om min enfald for fördela de on;
oplyst allmänhet, — så villa nernfigen ickc min
enfald skall bära »kuld för hvad
Trycklrihets-för-ordningen sjelf forcslofvat , nemligen förutsättning
af möjligheten att förvilla och förleda, denna
allmänhet

Er hjelte har visserligen icke ”af dc
lättsinnigaste anledningar Bl ventyrat sitt blads exislcnce.”
Ack npj! Han har aldrig äfvcnlyrnt den. Lians
oförrätter, säger man, liafva. alla varit riktade mot
cn sida, från hvilken man intet äfventvrar. Eller
har han ufigunsin sagt Er, alt han varit
ejcirstän-dig? Nej, m. LL, hdu har icke dns under i nsän d t
skylat alla dessa sjclfstridiglieter, som jag lagt
honom till last.

Jag känner blott en tidning, sorm ’’tvit tre
”gånger förlorat sin existeute,” och likväl
existerar. Det är An märk aren. Annars är det
vanligen tillräckligt att en gång förgås, SS var det
Stmiustone med mitt stackars blad; och jag kunde
sB mycket mindre förlora det för andra gSngen ,
sem jag sjelf tillika förlorade rättigheten att vidare
utgifva nBgot blad. Jag har cn bror, som
sedermera försökte, och förlorade genast hade bladet
och rättigheten att utgifva nBgot annat. Allt detta
är ungefär lika allmäilt bekant, som allt annat,
hvad vi, bfide genom vHra blad och efter deras
uphörnnde, framställt till allmän kunskap. Skullo
det icke dess mindre vara härom, som Ni vill tala,
när Ni lastar det der lättsinniga iffventyraudet-; så
Torde Ni förmodligen behaga suga. mig det rent ut.
Jag lägger då denna tillvilla lättsinnighet till de öfä
riga skyiuffign omdömen, hvarutod Ni hedrat mig.
Alina läsare veta, huru lättsinnig jag varit, ouh veta
säkert, hvad dc skola täbka om den, som gör mig
en så rimlig beskyllning. Ert lätta sinne , m. 11.,.
skulle kunna svigta under bördan, af min
latt-sinnighet.

Öcb härmed mS, lör att nyttja edraegnanrö,
”akten varn lagd på Domstolens bord.” Ja(g tiai?
Sett litet, huru det tillgår vid domstolar; och jag
är höjd med denna liknelse. Ni får blott
ickepfi-stS, att don, som framlägger afclcn, nlltkl skall vara.
cn vaktmästare, som ej känner, hvnd den angår.
Det brukas ocksS, att parterna sjelfva framlägga
sina akter; och dB duger liknelsen. Allmänheten
är domstol. Ni och jag ära parter. Skulle dot nu,
såsom Ni påstår, vara ett ingrepp i vBra domares,
ratt, om v» 1 (unnade sådana akter, sam älven
tnne-liölle våra tankar öfver de ämnen, vi dhifva?Tror
Ni, att parter komma för rätta, endust nit tiga och
låta dömu sig? Eller s>u>. Ni vill jemniöra oss med
dem, som föra andras talan , tros Ni. väl, att ad-

. voKafer ähv skvMigoatt stillatigande frainlemna sina
hufv,udmans akter, utan rätt och ulan
förbindelse-att sjelfva yttra sig, utan ansvarsskyldighet, i falli
de Stagit sig orättfärdiga saker? Tror Ni dem
berättigade till dcu undskyllan, att saken, den måi
vara sS orättvis som helst, ieke är deras,
utan-principalens? — Om Ni tror- allt detta, n», II. ,
huru fördömer- Ni. icke u5 er egen hjelte, jemte all^
öfriga tidnings-utgifvareY IJuru ’’dbeliöngt odi
”oblygP’" Hafva de dB icke, mången gäng, tillåtit
sig att-”förcstafva domstolen, livad den borde döma”!

Jag har, mä hända, varit något bitter emot
Er?- — Jag kan ej neka det; jag har- verkligen;
förolämpat Er, likasom jag förut’förolämpat andra
motståndaro — och af samma orsak, nit jag
uera-ligen trott Er fortjena-förolämpning. N5 väl; jag
stBr blottad för er hämnd, in. 11., på hvad sätt Ni
Ock vill ulkräfva dcu. Jag har inga otillbörliga
fördolar att använda. Jag ar värnlös, om icke min
egen ringa förmåga och min rättvisa sak äro
tillräckliga att skydda mig,. Alina tänkesätt äro all
min egendom, och deras oförvitlighet ät vil koret
för. min tillvarelse sBsoin mrdborgare ot-li menniska,.

Det är ett- strängt begroppv jag gjort mig. mm
min pligt, då jag yttrat de af Er citerade orden:
”Den mon, hvilken i sjelfva sin vrede icke säger
”ett ord, som hans samvete ogillar, lian ocli ingen
’’aunou bör tro sig ren och ärlig nog att våga
”nedkalla, allmän betens blickar öfver. den taktik ,
”han livttjar mot siua fiender.’’ — M. U. ransaka
ert samvete, och hyllo äfroti Ni denna-regel , om
Ni knti. Mig krossar evilkorligo» dess. tyngd
i-fall jpg skrymtar, Uvärje läsare med veif oeÖ
lieder genomskådar ofelbart rniu taktik. Jng liar,
såsom Ni anmärker, alsagt domen öfver mig sjelf.
Jag, är ovärdig att nedkalla allmänhetens blickar
öfver. ra ig; i-fall jag affekterat det ringaste af allt,
hvad jog sagt Er, i fall. jag icke på - saihvcfc så
föraktar ert förfarande,, som jag., bar offentligen
det betygat, ‘ r<-

Författaren af den lilla’ anmärkair. gan i

Courieren emot ikrifitn i AlimJourn,

am Tiunir.gtvåser.det*

UTLÄNDSKA NYHETER,.

Turkiet- Om oroligbrferna i-Cönsfonlinopcl’
känner man ingen ting hestämdt. Alt Sultan icke
var mördad d,. i Dec., har Post- oeb
Inrikes-Tidningen berattaf_ Men om o.–k detta 4ir officiell och
sant; ayues dock af ff-ra sanimanstäinmamle
berättelser, att lugnet icke larer just iierska i
Constan-tiuopul. Dkecta bi af därifrån af d, 27 No v. bc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:27:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stmcourier/1822a/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free