Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tom gäller för heli riket r kan icke komma under
detta predikament Säger man t ex., att cn
luren-drägcri-förfaltniug icke är altman lag, emedan icke
alfa äro lnrendrägare, kusHinvInaTe o. s, v.; sl
kan man lika väl säga, att alla icke äro
strltröf-vare eller bo vid allmänna vägen, sä att de kunna
blilva det Hvar ocb en kan lika väl fly t ta sig till
kosten och öfva lui endrägeri, som han kan lljrtta
•ig till allniäona atrSkvägcn och öfva strltröfveri.
Hvårföre ekonomiska lagar, dl de angl hela
landet, äro mindre allmän lag, än den cgentligensk
kallade, är sålede» svlrt att finna.
Hvad är det dl, som utgör den
verkligastiT-naden mellan ekonomisk lag och allmän lag?
Ingen ting annat,, än att den förra är underkastad
tätare förändringar än- den sedBore. Beräkning,
■pcculation äro mera obestämda* mera förgängliga,,
an den* allmänna rättvisans fordringar. Dessa
sed-nare äro gemensamma för alla folk, inpräglade f
alfa bröst, dl däremot de förra bero’ pi individuelt
t) eke kaoske för dagen. Om det nyttiga äro
tankarne lika mSnga som bnfvudena; om det
rättvisa kan, bos sunda bufvudcn, icke vara mer än
ett begrepp. Det blifver. säledes i afseende
p&-grunden som de ekonomiska’ lagerne äro uiiudro
all-ntänns, men icke i afseende pl tillämpningen, NB
inom den stat, för hvilken de stifta» — och om mex
än den är, vid lagstiftning, fngen frlga, Den
ekonomiska lagen är dl icke — detta tv ekes man
up-riktigt nog erkänna — ett uttryck af den
allmänna viljan, utan af euskild öfvertygelscegennytta
eller nyck.
Men just delta bevisar, hvad vi’ redair yttrat,
nft d i-n ekonomiska lagstiftningens öfverlemnande
St godtycket är onalurligare ocb kanske farligare,
än den allmänna lagstiftningens öfverlemnande It
•amma godtycke, sl länge nämligen den
ekonomiske och police-lagstiftaren tillmäter sig lika rätt,
med’ den allmänna lagstiftaren, att förordna om
människors lif och egendom. Om nlgonsin bifall af
den, som skulle lyda fagen; erfordras vid dess
antagande, sl är det dl, när consideralioner fordra
tipoflrhigen af af cn naturlig rättighet.
Police-Ia-gar Iter äro intet annat, an vanliga- criminallagar j
och hvurföre icke den allmänna lagstiftningens
bifall fordras för dem, skulle mam fela ngt söka
utreda.
In st där har dock Svenska grundlagen- gifvit
folket platt ingetr garanti mot godlyrkt-t. Det, som
i Ir är tillåtet var kanske sistlidno 3r ett brott
orli blifver dt I nästa Sr. Hvad begrepp skall ett
folk fl om räll och orätt, hvad öfvertygelsc om
lagarnas billighet, dl det ser i dag tillåtas, kanske be-
löna», cn handling som tn annan dag straffas sl-
so» det gröfsta brott? SkalT folket tro , att lagen
bar cn inre nödvändighet? Skall det icke tvärtom
tro den blott vara en måttstock på, hura långt
vederbörande viga gå? Hvem kan t. ex. möjligtvis
inse nödvändigheten och rättvisan däraf, att den,
som utkastar sopor r en viss gränd på Kongl;
Djurgården, skall lid» det nesligaste och endast för
bedragaren ämnade straff, halsjern? att den, »om utanr
lykta vandrar pl Stockholms gator en viss tid af
dygnet, »kall lida, hvad endast den förvunnc
brottslingen lider, frihetens förlust^? nuru skall hopen
inse annan grund tilf dessa sfadganden, än att dcnr
som har magten i händer, kan sätta i halsjern .eller
fängelse, hvem han behagar ? .
Ekonomiska lagar äro dock nödvändiga såsom*
vi redan anmärkt. Men dl sl mSnga faror för
den- verkliga fribeten ocb för folkets rättskän»la äro*
därmed förenade, borde väl den yttersta
försigtig1-het vid deras stiftande vara nödig; cn allmän
öfvertygelsc onr stadgarnas nödvändighet’, ett det
högtidligaste bifall af den lydande; en garanti, sl stark,
som /nöjligt, naot täta förändringar. Man ml
aldrig glöitia, att dc ekonomiske Ingnrnc öro ett
nödvändigt ond«, hvilket man bör göra sl lindrigt,
som ske kon..
Allt skäl i verldetr finnes slledcs, bvnrföre
folkets ombud böra deltaga i ekonomiska
lagstiftningen. åtminstone lika väl som- i den allmänna.
Om-ock i vissa ekonomiska ocli policclegar skulle
fordras tätare förändringar än i andra; om således
Kiksens Sländfer miste It regeringen örverlcmna alt
mcllair Riksdagarna ändra eller uphäfva dem , s£
borde dock vilkoren därför noga’ bestSinmas oebr
de straff utsättas, som regeringen ägde tillämpa.
Nu; bafva standerne däremot icke ens rätt att
besluta eller hindra beslut, i frågor, som upstå
ander sjelfva Riksdagarna. De äga blott önska; men
utan .ratt att yrka nlgot afseende å sina önskningar.
Huru förenligt dl-tta. aHt är med en constitu—
tionel: statsförfattning* må man döma af bvad
re-dfan ar anfördt. Att hvarjehanda saker, som
egentligen böra till allmänna lagstiftningen, dragas under,
police- lagstiftningen* torde vara att vänta. Och denna*
lagstiftning ligger- ej blott i den allmänna rcgeringetis*
bänder, utan utöfvas af bvarje Lamlshöfding: Det
vore interessant att höra, h vad’ Engelsmän ocb andra,
constitutionella folk skulle säga, om man föresloge
dem inrättandet af en dylik ekonomisk och
police-lagstiftuing. Inrättandet af en egen police i-Londons*
förstäder fordrade en särskild parlaments-act — soan
dock ingalunda tillät nya lagars stiftande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
