- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
255

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Gillen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ser man på gillets äldsta inventarium, från 1393,
upptagas i detta först tre silverkalkar, den ena skänkt av
hustru Elena Camelins, den andra av Lyderus de Walde
och den tredje av hustru Gerdeka Kanstens, vidare av
ett silverkärl, skänkt av hustru Christina skörbytta,
samt slutligen altardukar o. d., också förärade gillet av
lekfolk. De voro således ganska inkomstbringande
ledamöter.

Ännu tydligare framgår detta ekonomiska motiv av
de inträdesavgifter, som de prästerliga ledamöterna
1405 bestämt. En präst skulle i inträde betala % pund
vax (för altarljus och processioner). Priset på vax vid
denna tid kan bestämt angivas. 1426 inköpte
åldermannen för gillets räkning två pund vax för 5 mark och 2
öre. Ett halvpund kostade således blott 1 mark och 2V2
öre, och denna utgift tog prästen mer än rundligt igen
genom de mässor, han å gillets vägnar fick under året
hålla. Lekmännen skulle däremot betala sex mark i
inträde, och den olika proportionen mellan prästernas och
lekmännens inträdesavgifter faller genast i ögonen,
även sedan lekmannaavgiften — omkr. 1430 •— nedsatts
till 4 mark. Till en början var gillets inkomst av dessa
inträdesavgifter ej betydande. 1422 intogos tre lekmän,
1423 åtta, 1424 en, 1425 fjorton, och 1426 nio eller
tillhopa 35. Med 6 mark för var blir detta endast 210 mark
eller 42 inark om året. Och det blev i verkligheten icke
ens så mycket. I följd av bristen på svenskt mynt
erla-des avgiften ofta i utländsk valuta, vanligen engelska
nobler, ofta gav man i stället för kontanter pant eller
anskaffade en borgensman, och nästan oftast
antecknades vid den nye broderns eller systerns namn »restat»,
d. v. s. att han eller hon intagits på kredit. Så obetydlig

255

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free