Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring. Då prins Oskar dessutom noga inpräglade i vårt
minne, vilka delar av sjön som genom strömdrag kunde
vara försåtliga, kunde vår moder snart lämna oss åt oss
själva och avsluta sin vaktgöring på isen.
Ett nöje, som någon sällsynt gång bereddes oss, var
att få gå på teatern. Vi voro där första gången i
början på 1850-talet. Några familjer hade sammanslutit
sig för att bereda sina barnungar glädjen att få se
Kronofogdarna med Pierre Deland. Föreställningen gavs i
Davidsons paviljong och har icke efterlämnat något
annat minne än att en tjock gubbe i skinnbyxor till vår
stora förlustelse dinglade i en gunga uppe i ett träd.
Det är ej ringaktning för den store konstnären, som gör
att allt annat är förglömt, ty utom föreställningen hade
vi något annat, som sänkte oss i en bottenlös
förtjusning. Vi hade tillstånd och tillfälle att få äta huru
mycket konfekt och karameller, som vi ville. Och inför
denna sagolika lycka glömmer en 5—6 års pojke ju allt
annat i världen.
Andra gången sågo vi 1855 Fritz Arlberg som
Asmodeus. Huset var som alltid, då han spelade i Hin
Ondes Besegrare, i det närmaste utsålt, varför vi, då vi
ej kunde få den plats, vartill vi hemma fått pengar,
förmådde fars vaktmästare att taga en loge på första
raden. Minnet av Asmodeus blev också ej så angenämt
som det av Kronofogdarna, ty när vi återvände till
Observatorium, fingo vi en grundlig skopa ovett för vår
vräkighet och vårt slöseri att taga denna dyra plats
samt dessutom en hotelse, att vi till straff ej vidare
skulle bli bjudna på teatern.
Och det dröjde länge nog, sannolikt till 1858, innan
vi kommo dit. Då sågo vi Orfeus i underjorden. Den
gavs på Djurgårdsteatern, en lada, som låg ungefär där
nu Karl XV:s staty är rest. Det starkaste minnet
därifrån är Pierre Deland som Hans Styx. Den olycklige
prinsen av Arkadien gavs av honom med en så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
