- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
38

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hans mamma nog låtit honom gå i kyrkan;
och "om gossen ville gå dit, kunde hon ej förstå,
hvarföre han ej skulle få det."

Miss Fosbrook hade ej tid att försvara sig; men
Sam sade: "åh, han var så elak i morse, och ville
bara gå dit nu, emedan han ej fick lof dertill."

Johnnie började skrika, att det var osanning, men
miss Fosbrook ville ej tillåta Sam att fortsätta
samtalet. Hon tog honom i armen och drog honom bort
med sig, i detsamma han sade: "den dumma gamla
Freeman, hon kommer att beklaga honom och skämma
bort honom under hela gudstjensten, så att han blir
ännu obeskedligare."

Det var väl, att Christabel hade för brådtom, att
kunna tänka på detta; hon nästan sprang, för att ej
komma för sent, och hörde knappt, att Sam mumlade
något om, att han hade god lust att bryta nacken af
Martin Greville.

Ni behöfver ej skynda er så mycket," sade han,
jag vet en genväg, men ni lär väl icke kunna hoppa
öfver ett dike, förmodar jag!"

"Kan jag inte?" Hon skrattade, och han förde
henne rakt ned bland korna. Somliga af dem stirrade
på henne mera, än hon tyckte om, men hon visste,
att hennes inflytande på Sam vore förbi för alltid,
om han upptäckte, att hon var rädd för korna. Sedan
kommo de till diket, öfver hvilket en trädstam låg
— det var ett rysligt svalg att hoppa öfver. Men
hon drog upp sin klädning och hoppade öfver så
vigt och lätt, att gossen ropade: "hurra!" det var
bra gjordt!" och närmande sig henne, sade han
förtroligt: "säg mig, om ni verkligen tror, att vi
någonsin kunna köpa svinet?"

"Ja, det tror jag bestämdt, men det bören I väl
veta bäst sjelfva."

"Jag bryr mig icke så mycket derom. Det
kommer bara att bli ett tvång, men efter vi nu en gång
så godt som utfäst oss dertill, skulle det plåga mig,
om vi ej kunde göra det."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free