- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
41

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befalla honom, att antingen sätta sig tyst ned och
läsa, eller också gå sin väg. Hon var mycket ledsen,
ty Henry hade i början varit den snällaste och
medgörligaste af dem alla, och hade varit mycket förtjust
i henne; men den som är en storpratare, är också
vanligtvis svag, och hans fåfänga hade blifvit sårad.
Han såg först helt trotsig ut och mycket böjd för
att göra motstånd; om blott Sam det minsta
uppmuntrat honom, hade han bestämdt gjort det, men
nu kunde han ej uthärda miss Fosbrooks skarpa blick,
och för att rädda sin värdighet sade han: "jag
tänker verkligen icke stanna här i denna håla, hos en
sådan skara ugglor. Jag går ut till Purday," — och
han marscherade bort. De andra stannade och
uppläste sina psalmer och sin katekes temligen bra, alla,
utom John, hvilken ej ens lärt sig någon psalm, och
som derför erhöll tillsägelse att gå in i rummet
bredvid, för att lära sig den, och han satte sig ej
deremot, ty han hade troligen lärt sig inse, att miss
Fosbrook icke var så god att tas med.

Sedan erbjöd hon sig, att läsa högt en berättelse
för de andra, men fann snart, att de alla, till och med
hennes vän Sam, tyckte att det var tråkigt. Han
tyckte ej om, att man läste för honom, och sade, att
han ville se, hvad Harry hade för sig. David gick
efter honom, och Susanna och Anna begåfvo sig till
barnkammaren, för att leka med småbarnen. Som hon
visste, att de alla hade någon bestämd anledning,
hvarför de aflägsnade sig, brydde hon sig mindre
derom, men hon var dock ledsen, att alla, utom Davy,
funno mera nöje i att gå omkring och slå dank, än
att göra något nyttigt. Susanna, Bessie och Harry
brukade visserligen någon gång läsa en bok, men den
fick ej vara undervisande eller lärorik; märkte de
den minsta moral, så kastade de boken långt ifrån sig.
Hon tänkte sig dock kunna förmå något öfver Bessie,
och frågade, om hon skulle läsa för henne, eller om
hon hellre ville läsa sjelf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free