- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
51

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter i snyftningar, derför att miss Elisabeth Merrifield
var det olyckligaste och mest misshandlade barn på
hela jordklotet. Kanske var hon olycklig, men icke
var det för att hon blef illa behandlad, utan för det
hon aldrig kunde vara glad och aldrig ville blifva
tröstad. Hon var i en sådan sinnesstämning, att hon
hellre trodde, att hon hade alla emot sig, än hon antog,
att hon sjelf kunde göra något, för att förbättra
förhållandet. Christabel var mycket ledsen att
söndagsaftonen slutat på detta sätt. Hon såg på gossarnes
alla fågelägg — de hade lof att behålla två ägg af
hvarje slag för sina samlingar. Hon lyssnade till
Henrys underbara historier om, huru han klättrat upp
i träd och skjutit rapphöna, och hon lyckades roa de
andra barnen, ehuru hon sjelf var rätt ledsen.

Hon tänkte, att det var orätt, att hon ej sett
bättre efter barnen, och var mera missnöjd och
förargad på Johnnie, än hon trodde vara rätt af en
guvernant. Hon fruktade äfven att gifva Elisabeth
för mycket medhåll, ty detta skulle kanske göra
henne ännu mera retlig. Och likväl kände hon sig
dragen till henne, genom ömsesidig sympati, genom
samma tycken, och derför att hon trodde sig böra
beskydda henne, emedan hon var litet förtryckt af
sia omgifning.

Madam Freeman kunde ej vara mera rädd för,
att miss Fosbrook skulle hylla några favoriter, än
hon var det sjelf.

Allt hvad hon kunde göra, var att åter, såsom
förut, vid Bessies säng bedja en innerlig bön till Gud,
och hon gjorde det med till och med ännu mera
andakt, än då den lilla flickan åhörde henne.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free