- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
60

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hon hört något ditåt och sålunda kunde komma
undan svårigheten.

"Nå, Bessie, hvad menar du för tior? Tänk
efter litet."

"Jag är säker på, att ni en gång sade något om
tiorna," svarade den lilla oförrättade oskulden.

"Det var i additionstalen. Här är det helt olika.
Detta har jag sagt dig flera gånger.

Bessie såg helt tankspridd ut. Hon brydde sig
ej om, att anstränga sin hjerna med det, som ej roade
henne.

Miss Fosbrook märkte detta. Hon var rädd, att
åter framkalla en paroxysm af tårar, och förklarade
derför helt hastigt förhållandet för henne, men såg, att
hon lika gerna kunnat tala till väggen. Bessie hvarken
hörde på eller brydde sig om, hvad hon sade. Ej ens
hennes stora kärlek till Christabel Angela kunde
förmå henne, att bemöda sig lära det, som ej roade
henne. När hon fick tillbaka sin tafla, suddade hon
ut talet och sprang fort bort.

Miss Fosbrook vände sig om. David, som för
en timma sedan utan fel uppläst sina lexor, satt nu
i fönstret med benen i kors och hade framför sig tafla
och griffel och en korg med träbitar, som det var
hans största nöje att ställa upp radvis.

"Miss Fosbrook," sade han, "är det ej så här?
Tolf träbitar — om jag nu tar 7 derifrån, så är det
— 1, 2, 3, 4, 5 qvar; af hela tolfvan är det bara 5
qvar, tiotalet är borta, är det ej så? — derför får
man lof, att utelemna ettan på öfversta raden af
talet."

David hade lärt sig räkna för guvernanten och
lärt det på hennes sätt. Hon blef så förnöjd, att hon
böjde sig ned och kysste honom, sägande: "du har
alldeles rätt, min lilla pys!"

Kyssen tycktes ej särdeles behaga lilla David;
han gnuggade sig i ansigtet med sin bruna rockärm,
som om han velat tvätta bort denna förargliga kyss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free