- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
86

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej kunde få i mig någon navigation, och att Harry
var en qvick pojke, värd två sådana som jag. Jag
vet, att han är det. Jag vet det — om han bara
inte ville skryta så mycket dermed!"

"Önskar du då så mycket att gå till sjös?"

"Önskar jag det? Visst gör jag det. Min far är ju
sjöman; jag kommer ihåg skeppet "Ariadne", och jag
har sett "Calliope" — det der skeppet, på hvilket han
förde befäl under sista kriget. Sedan jag var så stor
som lilla George, har jag alltid trottt, jag skulle få
bli sjöman. Och nu, om pappa far med amiral
Penrose, och Harry också — åh, då blir det
förskräckligt här hemma."

"Men kunnen I inte få fara båda två?"

"Nej, pappa sade, att han ej kunde begära, att
två af oss skulle bli utnämnda, utom kanske framdeles
någon af de yngre. Och Harry är den qvickaste
och gör allting bättre än jag, när han vill. Pappa
säger, att efter vi äro så många, kunna ej alla blifva
sjömän. Och Harry längtar kanske ännu mer än jag
att blifva sjöman. Ja, det kan inte hjelpas, Harry
måste fara. Men — men — när min far är borta"
— och Sam började nästan att gråta — "Jag visste
ej, hur svårt det var, att vara utan honom, förrän
denna månad. Jag var så liten, då han for till Svarta
Hafvet, men nu — men jag får ej tänka derpå!"
och han stampade med foten i golfvet. "Hvad pappa
en gång sagt, det sker. Säg ingenting åt de andra,
miss Fosbrook," och han gick beslutsamt och tog upp
sin Euklides och sökte reda på lexan.

"Du kommer nog att göra din pligt som en
man, hvar du än må befinna dig, Sam," sade Christabel
hjertligt.

Sam såg ut, som om han hellre velat, att hon
icke sagt detta, men han tyckte i alla fall om det;
hon sade likväl ingenting vidare; men när hon såg,
hur manligt han beherrskade sin sorg och ansträngde
sig att lära den lexa, som föreföll honom så svår,
så tänkte hon, att han nog förr än Harry skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free