- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
90

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förklarade miss Fosbrook skrattande, "men jag tror
ej, att Susanna bör skrifva så. Det skulle bli alltför
formligt, liksom det, Susanna skref, var alltför
knapphändigt,"

"Måste jag då skrifva om det igen?" sade
Susanna. "Jag vill mycket hellre vara hemma, ty det
är riktigt pinsamt."

"Jag tror verkligen du måste göra det, Susanna.
Det är nödvändigt att lära sig skrifva en ordentlig
biljett, hvilket verkligen är svårare, än att skrifva
ett långt bref. Jag är ledsen på dina vägnar, men
om du inte skrefve så slarfvigt till din mamma, så
skulle du finna detta lättare."

Denna gång linierade miss Fosbrook icke allenast
papperet, utan skref med sin vackra, lediga stil
följande ord på en griffeltafla, hvilka Susanna utan
vidare besvär kunde afskrifva.

"Vi äro din mamma mycket förbundna för hennes vänliga
bjudning, och skola med stort nöje komma med miss Fosbrook
och spisa middag samt tillbringa dagen med dig. Jag är mycket
ledsen att nödgas säga, att mamma ej mådde rätt väl, då vi
senast hade underrättelse från henne. Hennes adress är N:o 12
Grosvenortorget."

Susanna tyckte att detta var för många ord,
och bad att få slippa skrifva, att hon var ledsen.
Visst var hon det, men hvad tjenade det till, att säga
det till Ida?

Miss Fosbrook tyckte, att det skulle taga sig
bättre ut, men bad henne göra, som hon ville.

"Om det endast är derför, då skulle jag ej skrifva
det," sade Sam. "Det gör väl detsamma, hur det
tar sig ut i Idas ögon." Med dessa ord gick han,
åtföljd af Harry, ut i trädgården.

Skulle man kunna tro, att Susanna i sin
förtjusning att snart vara färdig, glömde den stora
jägaren, och kallade torget Grovesnor, och sedan, i
sin brådska att rätta det, stoppade fingrarne i bläcket,
och nedsuddade icke blott detta ord, utan hela den
ofvanstående raden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free