- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
102

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Mina stackars barn, Gud välsigne er och hafve förbarmande
med oss alla. Er tillgifne fader,

H. Merrifield."

Detta var allt, och Christabel förstod bättre än
barnen, med huru tungt hjerta han måste hafva
skrifvit dessa ord.

Ehuru hon knappt visste, hvad hon skulle säga,
försökte hon dock att trösta Susanna, genom att visa
henne, att fadern tydligen ej hade uppgifvit allt hopp,
men Susanna gret mera vid tanken på sin mors
sjukdom och plågor, än af fruktan för framtiden, och
Sam sade sorgset: "han skulle icke alls hafva
skrifvit, om det ej varit farligt."

"Ja," sade miss Fosbrook, "men jag tror, att i
fall sådana som detta, just då man har anledning att
befara det värsta, bättring helt hastigt inträder."

"Ack nej," sade Bessie, som nu först yttrade sig.
"Jag vet, att det kommer att gå illa. Små flickor,
som stå omtalade i sagoböcker, förlora alltid sina
mammor."

"Sagoböcker är bara skräp, och derför kommer
detta ej att hända," sade Sam, och det tycktes, som
om hans vana, att alltid motsäga Bessie, denna gång
ingifvit honom de mest tröstande ord, som ännu
blifvit sagda.

Just i detsamma kommo Henry och de små in
och fingo veta brefvets innehåll. Henry gret lika så
bittert som hans äldsta syster, och så gjorde John
och Annie, men David sade ej ett enda ord, liksom
om han knappt förstått, hvarom fråga var, och gick
till fönstret och tog som vanligt fram sina böcker.

"Klockan är nio," sade Sam.

"Åh, vi kunna ej gå till mr Carey i dag,"
svarade Harry.

"Jo, det skola vi," återtog Sam.

"Åh, gå inte," utbrast Susanna. "Tänk om det
skulle komma ett telegram."

"Nå, då kunnen I skicka efter mig," menade
Sam. "Kom nu, Harry."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free