- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
107

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han var mycket bedröfvad öfver det afslag, han
fått, och då miss Fosbrook sade honom, att hans bror
och syster voro mycket för ledsna, för att kunna
tanka på sådana saker, svarade han blott: "men då
får Hannah Higgins inte sitt svin."

Miss Fosbrook var sjelf ledsen, att hennes vän
David så uteslutande skulle tänka på detta, att han
ej brydde sig om något annat. Han blef snart tröstad,
ty Susanna, som satt och snyftade, kastade med ens
bort sin penna och gick och klappade honom med
sina bläckiga fingrar och sade gråtande: "ack, David,
David! Jag menade det ej, jag vet ej, hvarför jag
sade så! Du skall få mina sex pence och hvad du
vill ha. Men ack, jag önskar så mycket, att det
skulle komma ett bud, så att vi fingo resa till vår
snälla, älskade mamma, ty jag kan ej skrifva, och
jag vet ej hvad jag skall ta mig till."

Sedan gick hon tillbaka till sin plats och försökte
att skrifva, och der satt hon med hufvudet stödt
mot handen, och skref, gret och plumpade, tills det
var nära posttiden, då miss Fosbrook slutligen tog
de bästa af hennes kråkfötter och skref tre rader
inunder, för att berätta, hur det stod till med dem
alla. Hon adresserade brefvet till kapten Merrifield,
ty hon tänkte att detta dock vore bättre, än om han
ej fått någon underrättelse alls hemifrån, och derför
skickade hon af det och tog Susanna med sig ut i
trädgården, på det den friska luften skulle svalka
hennes heta ögon och brännande panna.

Kort derefter kom äfven Sam och gick vid hennes
andra sida, tyst och allvarsam och glad, att vara ifrån
de yngres prat och gräl. Denna underrättelse hade
kommit dem båda att känna sig äldre och mindre
barnsliga, än någonsin förut, men de talade ej mycket.

Men när de satt sig på en trädgårdsbänk, kände
miss Fosbrook, som höll Susanna i handen, några
grofva och bårda fingrar fatta hennes andra hand,
och såg, att Sam hade tårfyllda ögon. Hon klappade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free