- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
128

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Susanna bör göra det, emedan hon är äldst."

"David skall göra det, emedan han är yngst."

David ställde sig på en stol, för att taga ned
Toby från hyllan. Med en högtidlig min fattade gossen
med ena handen muggen och höll den andra inunder
densamma, ty han förmodade att den skulle vara för
tung, för att hålla i en hand. Men hastigt rynkade
han pannan och uppgaf ett rop af förskräckelse. Toby
var så lätt, att hans stora försigtighet var onödig, och
i sin förvåning deröfver föll David baklänges från
stolen och tappade i fallet Toby, hvilken gick i
tusende bitar, och ut rullade blott en enda farthing.
Några minuter stodo alla stumma och stirrade på
muggen, såsom om de trott, att pengarna småningom
skulle komma fram.

David lade händerna för ansigtet och brast i
häftig gråt. Det var första gången, miss Fosbrook
sett honom gråta, och hon fruktade, att han gjort sig
illa i fallet, eller skadat sig på skärfvorna; men han
stampade med foten och knöt näfven, som om han
gråtit lika mycket af ondska som af sorg, och utropade:
"jag vill ha pengarna till mitt svin."

"Sam, Sam," utropade Susanna, "om du har gömt
dem, för att gyckla med honom, så låt honom få dem."

"Jag— jag gyckla nu!" svarade Sam förtrytsam.
"Nej, det kan du vara säker på, att jag ej gjort."

"Kanske Harry har gjort det," sade Elisabeth.

"Fy skäms, Bessie!" genmälte Sam.

"Jag vet bara," svarade Elisabeth, för att
försvara sig, och något tvekande, "att en af er måste
hafva varit i dockskåpet, ty jag fann dörrarne öppna
och läste igen dem."

"Och hvarför skulle det vara någon af oss?"
frågade Sam, under det David slutade att gråta, för
att lyssna.

"Emedan ingen af de yngre kan räcka upp så
högt, att han kan läsa upp dörrarne," sade Elisabeth.
"Det var med knapp nöd jag räckte upp, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free